Previous: Det var kul att se henne på bra humör igen, det hade jag saknat. Allt det med Seth var över och vi kunde fokusera på England. Jag skulle shoppa som en galning. Som en galning. Jag tog min vän i handen och vi satte riktning mot H&M. Åh, vad jag längtade till London. En tanke slog mig där vi gick på de smala gatorna. Jag hade inte packat än.

Nu var vi klara. Vi hade varit inne i varenda klädaffär i Örebro. Jag hade bara handlat ett skärp, ett par nya jeans och en armbandsklocka. Mathilda däremot hade storhandlat. Hon hade köpt allt från vindruvor till ett par skor. Mina ben var trötta efter allt gående och jag började bli hungrig. Det hade varit en lång dag.

”Kan vi inte gå och fika någonstans?” Jag körde the puppy face och hoppades på att Mathilda skulle säga ja. Hon var inte trött någonstans. Om hon fick, skulle hon gå runt i hundratals timmar till. Fika var dock hennes svaga punkt, det visste jag. Jag puttade henne i sidan och sade: ”Snällaaaaa.” Mathilda tittade upp från mobilskärmen. Hon harklade sig.

”Alltså… Jag är kind of pank men så länge du bjuder är jag på.” Hon tittade förväntansfullt på mig och höll andan. Hon väntade på mitt svar, det syntes.

”Eftersom jag är kind of rik så behöver du inte oroa dig. Jag bjussar!” Jag uttalade de sista orden lite högre och sträckte ut armarna över huvudet. Mathilda log stort och började skratta. 

”Let’s go to Waynes Coffee then.” Det var ingen fråga. Mathilda kände till de bästa fikställena, så var det bara. Hon bestämde alltid hur och vart vi skulle fika.

Fika time. Den som uppfann fikat borde få ett nobelpris. Fanns det något bättre? Knappast. Det var näst intill tomt inne på Waynes Coffee. En barnfamilj med barnvagn satt vid en fönsterplats och ett äldre par satt bakom dem. Det var de ända.

Jag och Juliette bar på varsin bricka och gick mot bordet längst bort, i hörnet. Vi satte oss ner. Juliette hade bara köpt en damsugare och ett glas LOKA. Jag däremot… Jag kollade ner på min bricka där det låg en kanelbulle, en chokladboll, två pepparkakor och slutligen en marsipangris. Ja, jag gillade att fika. Till dricka hade jag köpt en flaska apelsinjuice, ännu en grej jag inte kunnat leva utan.

Jag tog fram min mobil från fickan och som nyss vibrerat. Twitter. En tjej vid namn @1Dcrazy hade nämnt mig i ett tweet. Tjejen hette Carly och vi hade haft kontakt ett tag. Hon bodde i London och vi hade bestämt att träffas när vi kom dit. Hennes pappa kände också min pappa, vilket var en bonus.

”@mthilda I’m so excited! You guys will be here in… 2 days?! OMG. It’ll be so fun to finally meet you! Don’t forget to call me! xx”

Jag visade Juliette och hon blev lika glad som jag. Det var skönt att i alla fall känna någon där borta. Att flytta dit skulle bli som att börja om från början. A fresh start. Nya kompisar, nytt område och inte minst nya möjligheter. Jag svarade Carly och högg sedan in i min stora kanelbulle. Mums. Nu satt istället Juliette fastklistrad framför telefonen. Plötsligt började hon skrika, högt. Jag blev riktigt rädd och hoppade till. De få människorna som var där kollade konstigt på oss. Juliette satte genast handen för munnen började hyperventilera. Vad var det frågan om?

”HALLÅ?! VAS HAPPENING?!” Jag försökte fånga Juliettes uppmärksamhet genom att böja mig framåt och prata högre.

”KOLLA!” Juliette lät andfådd när hon tillslut kunde prata. Hon tryckte upp mobilen i ansiktet på mig och på skärmen stod det:

”London never fails to amaze me. We’re having a great laugh and it’s so nice to see the family and all the friends again. Will probably stay here for a while to rest and have fun with my friends. Love you. xx”

SERIÖST? Var detta anledningen till att hon skrikit som en stucken gås? Var hon verkligen tvungen att ge mig en hjärtattack för det här? Harry Styles var i London, so what? Vi kommer knappast springa på honom i mataffären, om det nu var det hon trodde. Jag kollade på min kompis och suckade. Nu hade hon lugnat ner sig och andades normalt.

”Fattar du hur stort det här är? De kommer vara där, när vi är där.” Juliette tittade glatt på mig med stora ögon.

”Jag som trodde du tyckte fangirling var för töntar? Beliebers med andra ord. Sedan när ändrade du dig?” Jag kollade fundersamt på min kompis och tog en till tugga på min kanelbulle.

”Sen typ nyss! Det här kommer att bli så himla kul. Jag tänker studera Direction infection, morötter och allt vad det nu är på vägen dit. Jag ska kunna allt och du får förhöra mig sedan.” Jag blev förvånad över att hon visste så mycket. Hon hade aldrig varit den som brytt sig. Hade hon fangirlat i hemlighet? Under täcket? Hmm…

”Vad hette den där nya singeln med Justin Bieber nu igen? Girlfriend?” Jag kunde inte låta bli att skratta åt min kompis. Hon har fortfarande mycket kvar att lära och jag tänker lära henne allt jag kan.

Kommentera och säg vad du tycker!
Kram Mathilda och Juliette