Previous: ”Vart ska vi då? Oxford Street?” Mathilda kollade upp från telefonen och nickade. Det var där alla butikerna låg och hade vi tur var det inte så mycket folk där. Mathilda och jag började gå mot busshållplatsen som låg en bit bort. Jag hade vant mig vid London och jag älskade det. Jag hörde hur Eszter svarade i telefonen och Mathilda började prata. Tack gode gud att det finns butiker, hur skulle jag annars få min Mathilda tillbaka? Halleluja.

Jag gick fram till den svarta taxin som stod vid sidan av vägen. Väskorna lade jag i bagaget innan jag satte mig i framsätet bredvid chauffören. Han undrade genast vart jag skulle. Jag hade ingen aning. Mannen harklade sig och väntade på ett svar. Vart bodde Mathilda? Det glömde jag att fråga. Jag var på väg att ta fram en karta när jag upptäckte att jag glömt den på flyget. Attans också.

”Where can I get a map? As quickly as possible.” Mannen såg ut att tänka efter innan tillslut öppnade munnen.

”Uhm, there is a store down Oxford Street where you can find information, maps and things like that. It’s the nearest, I believe.” Det blir bra, så länge. Jag nickade mot mannen som genast startade bilen och började backa ut från flygplatsen.

Eszter, Lovisa, Juliette och jag hade nyss varit och fikat. Det kändes nästan som om jag ätit trerätters, så mätt var jag. Juliette ville gå till H&M och Lovisa skulle till TOP SHOP. Sen var det dags att dra sig hemåt. Mina ben var ändå ganska trötta efter allt springande. Gatorna var nästan tomma, konstigt nog. När vi kom hade det kryllat av människor men nu började det lugna ner sig. Nu liknade det mer Stockholms gator. I London fanns det allt, verkligen allt. Butiker hit och butiker dit, jag var nästan tvungen att blunda med jämna mellanrum för att se så jag inte drömde. Hittills hade jag köpt en klänning, ett par skor och en klocka. Klockan var till pappa, han hade tappat bort sin precis innan vi flyttade. Han förtjänade en ny klocka, efter allt han gjort för mig. Mina pengar var nästan slut och jag längtade till barnbidraget skulle komma.

”Girls, I’m thirsty.” Lovisa stannade upp och såg sig omkring. Vi hade nyss varit och fikat och hon var törstig? Bevare mig väl. Jag visste ingen annan människa som kunde dricka så mycket utan att gå på toa. Vi slutade genast att gå och vände oss mot Lovisa.

”You have to wait. We’ve just been to the café.” Eszters ord var hårda och jag tyckte lite synd om Lovisa.

”I know! Can’t you guys stay here while I go find something for Lovisa?” Lovisa sken upp och kollade tacksamt åt mitt håll. Eszter och Juliette nickade glatt mot mig, de var säkert glada över att få slippa Lovisas gnäll. De satte sig på en bänk som stod vid sidan av gatan och jag kilade iväg.

Vart skulle jag få tag på något att dricka? Jag stannade upp och svepte med blicken över de olika butikerna. Plötsligt känner jag en hand på min axel, jag vänder mig snabbt om och möter ett par bruna ögon. Ett par alldeles för bekanta bruna ögon. Davids flin var större än någonsin.

”Har du gått vilse, unga dam? Jag har en karta innanför byxorna.” Jag hade lust att smälla till honom. Hur kom det sig att han var på exakt samma ställe som jag? Samma tid och samma plats. Var det ens möjligt? Han måste vara synsk. Jag vände mig snabbt om och började gå. Han tog tag i min midja och vände mig om. Nu var han nära. För nära.

Mina fötter gjorde ont, benen var redo att begravas och mitt huvud snurrade. Hur länge hade vi gått runt? Det kändes som evigheter. Jag tittade på Zayn som hade storhandlat; han hade gigantiska påsar i händerna. Byxor, jacka, skor och en mössa. Jesus Amalia. Niall var hungrig, det hade han påmint oss om var tredje sekund. Jag ville hem. Nu, på en gång.

Jag rörde huvudet sakta och tittade på alla människor som sprang runt med olika påsar i händerna. Några kollar på oss som om vi vore rymdvarelser, några kommer fram och frågar om en bild eller två. Min hand hade säkert skrivit över hundra autografer, bara idag. Plötsligt ser jag en bekant siluett mitt på torget bland alla människor. Det var Mathilda. Jag knuffade till Zayn som gick bredvid mig och räknade sina pengar. Han kollade irriterat på mig och jag nickade åt det håll Mathilda stod. Han vände sig om och när han såg Mathilda stannade han upp. Framför Mathilda stod en kille med solblekt blont hår och bruna ögon. Han hade händerna runt hennes midja och stod överdrivet nära. Jag drog med mig Zayn, och Niall också för den delen, mot en parkbänk. Vi satte oss ner och iakttog vad som hände. Nu hade också Niall sett vem det var. Jag kollade på Zayn som bokstavligt talat stirrade på Mathilda.

”Dude, don’t stare like that! She clearly has a boyfriend.” Zayn vände sig mot mig och log stort. Han borde vara besviken, han gillade ju Mathilda. Trodde jag i alla fall.

”So? Football has a goal keeper but that doesn’t mean you can’t score.” Han blinkade med ena ögat och log ännu större. Oboy.