Previous: Det som absolut inte fick hända, hade hänt. Vi hade blivit frågade en miljon gånger på intervjuer och liknande om vi aldrig blir osams eller någonsin gillat samma tjej. Det vi då svarat skulle nu ändras, jag kunde inte ignorera mina känslor. Jag och Zayn gillade samma tjej och om jag inte skötte det snyggt skulle vi bli osams. Vad sjutton skulle jag ta mig till?

Jag stod nu utanför mataffären och frös om benen. Klockan var kvart i sex så han var än inte sen. Det skulle han inte bli heller, det visste jag. En kall vindpust nådde mitt ansikte och jag rös med hela kroppen. Trots att det var sommar, kändes det som oktober. Det var problemet med England och London; vädret. Inte för att Sverige var så mycket bättre men åtminstone somrarna brukar vara hyfsat varma. Jag svepte med blicken över de nästan tomma gatorna och upptäckte en svart Range Rover köra rakt emot mig. När bilen kom närmare såg jag vem som satt bakom ratten. Han parkerade bredvid trottoaren och gick sedan ut. Mitt hjärta slog ett extra slag när jag såg honom. Zayn gick runt bilen och fram till mig. Om han ens fick parkera där brydde han sig inte om, inte jag heller för den delen. Han gav mig ett stort leende som jag genast besvarade.  

”Hi.” Sade jag tyst och lät mig omfamnas av hans stora armar.

”Hi.” Sade han nästan lika tyst och jag lämnade hans grepp för att kolla in i hans mörkbruna ögon. Jag log stort mot honom och kände hur taggad jag var. Det här var vår första dejt. Ensamma. Jag kunde inte låta bli att ha stora förväntningar på kvällen. Jag försökte dock att lugna mig lite. Utifall, det sista jag ville var att bli besviken. ”Shall we go?” Zayn öppnade dörren åt mig och jag hoppade glatt in på stolen medan han gick runt och sedan satte sig bredvid mig, bakom ratten. Han startade bilen och växlade med ena handen innan han svängde ut från trottoaren. När den killen växlade… Jag var nästan tvungen att tänka på något riktigt äckligt för att försöka motstå tanken att bara slänga mig på honom. Har du inte sett Zayn växla, har du inte levt livet.

”How are you?” Sade jag och tittade på Zayn som hade ögonen på vägen. Han tittade på mig för ett ögonblick och log innan han vände tillbaka sitt huvud.

”Great. And you? How was your day?” Svarade Zayn glatt och svängde av så vi hamnade på en motorväg. Jag ville verkligen veta vart vi var på väg.

”Good, really good. Juliette slept at your house with Niall yesterday, and my father is away with work so I’ve been pretty much alone but it was good.” Sade jag och ryckte på axlarna.

“Really? Did Juliette and Niall spend the night together? Wow, I guess they’ve become pretty serious.” Sade Zayn och tittade åt mitt håll. Jag nickade och kunde inte göra annat än att instämma. De var nog ganska seriösa och om inte, skulle de bli.

”So, are you gonna tell me where you’re taking me?” Sade jag och log stort.

”No. That’s the thing with surprises you know…” Skrattade Zayn och blinkade åt mig. Vi hade nu lämnat storstaden bakom oss och framför oss fanns bara väg, skog och öppna fält. Inte ett enda hus. Vanligtvis brukar man äta middag eller gå på bio men Zayn tänkte visst annorlunda. Vi fortsatte att köra en stund till under tystnad. Det var en skön tystnad, en sådan tystnad du bara kan ha med folk du känner dig bekväm med. Efter några minuter svängde han av från motorvägen och körde sedan över en bro. Nu fanns det bara skog åt alla håll, vart jag än kollade. Asfaltsvägen under oss blev snart en grusväg och vi körde längre in i skogen. Jag tittade oroligt på Zayn; tänk om vi körde vilse och aldrig skulle komma hem igen. Jag menar, vi var i skogen. Jag har aldrig varit speciellt duktig på att krama träd och mitt lokalsinne var inte ens att tala om. Han gav mig ett stort leende tillbaka och jag blev genast lite lugnare. Jag fick lita på att Zayn visste vad han gjorde. Jag undrade dock om det här var stället han brukade ta med sig tjejer till. Om det liksom var standard på något sätt. Plötsligt stannade bilen och Zayn hoppade snabbt ur. Jag var fortfarande lite misstänksam. Han sprang runt bilen och öppnade dörren åt mig. Jag klev sakta ur och lät omgivningen sjunka in. Vi var i skogen, mitt i ingenstans. Det hade blivit ganska mörkt och granarna skymde himlen. Hade jag varit här själv skulle jag troligtvis ha legat på backen och gråtit av skräck. På sådana här ställen utspelade sig alltid skräckfilmer och jag väntade bara på att hulken skulle hoppa fram från bakom ett träd och säga: BU!

”Zayn, I’m not really dressed for this. I thought we were going to some sort of restaurant or something.” Sade jag medan Zayn tog fram en ryggsäck från bagaget. Han slängde ner luckan med en smäll och låste sedan bilen.

”You’re perfect.” Sade han tyst och log mot mig. Hans kommentar fick mina känslor att känna sig som superhjältar. Mitt leende hade nog aldrig varit större. Mina kinder hade nog aldrig varit rödare heller, för den delen. Zayn tog på sig ryggsäcken och tog sedan min hand. Vi började gå på en stig och jag hörde fåglarna kvittra uppifrån träden. Skogen var ändå ganska rofylld, om man bortsåg från alla troll, vampyrer och insekter. Trädens rötter slingrade sig härs som tvärs och jag var tvungen att hålla ett öga på vart jag satte fötterna. Att ramla nu var inget jag direkt bad om.

Zayn hade inte sagt något på ett tag och jag började bli lite orolig. Nu var tystnaden inte lika skön som förut. En jobbig känsla ersatte den jag nyss haft. Jag försökte desperat ignorera klumpen som byggts upp i min mage. Det är säkert ingen fara, försökte jag intala mig själv. Om och om, igen.  

”Where are we going?” Sade jag tillslut för att bryta tystnaden. Han tittade bakåt på mig och log.

”You’ll see.” Var det enda han sade. Det var nästan så jag började bli lite irriterad på honom. Vi var mitt ute i skogen, for God’s sake. Hade det inte varit Zayn som gått framför mig och hållit min hand hade jag protesterat för länge sen. Allt jag läst om hur Zayn var mystisk och full av hemligheter fick jag nu uppleva på riktigt. Om det var bra eller dåligt, hade jag inte listat ut ännu.

Vi kom tillslut fram till en glänta där det äntligen gick att se himlen. De olika träden ramade in den öppna marken och en bit bort såg jag en grillplats med ett litet vindskydd. Mina skor var vid det här laget leriga och jag lade på minnet att Zayn var skyldig mig ett par nya efter det här. Han drog med mig mot grillplatsen som bestod av några stockar och stenar samt gammal kol som låg i mitten. Jag hade inte mycket att sätta emot så jag valde att bara låta mig dras med av Zayns starka grepp. Han dumpade ryggsäcken på en av stockarna och vände sig sedan mot mig. Nu såg han ut som vanligt igen.

”This is it.” Sade han stolt och log mot mig. Hans vackra ögon gav mig dåligt samvete för att ha tvekat tidigare. Han tog ett steg närmare mig och såg in i mina ögon.  

”Thank you Zayn, this is amazing.” Sade jag och log stort. Han vände sig om och började packa upp ryggsäcken. Han tog bland annat fram en filt, ett paket tändstickor samt korv och bröd. Jag hade aldrig kunnat gissa att Zayn var en friluftsmänniska. Han var den sista människan på jorden jag hade gissat på. Det var dock en glad överraskning.

Han började tända en eld samtidigt som jag kom på mig själv med att stå kvar på exakt samma ställe. Jag slet blicken ifrån Zayn och skakade på huvudet. Istället gick jag fram till vindskyddet och svepte en filt runt min kropp. Åh, vad skönt det var. Filtar var underskattade. När Zayn fått fjutt på elden gick han och gav mig en korv som han satt på en pinne. Jag log tacksamt mot honom innan jag lutade korven mot den heta elden. Zayn hade knappast behövt några tändstickor för att tända elden, det hade räckt med att han bara stått där. Så het var han. Zayn satte sig bredvid mig och lutade även sin korv mot elden.

”Wolud you mind share the blanket?” Sade han och hoppade närmare mig. Jag vände mig mot honom och log.

”Not at all.” Sade jag och lade ena delen av filten över hans axlar och rygg. Vi satt sådär ett tag, tätt ihop med filten lindade runt oss båda, med elden framför oss och inget annat ljud än fåglarnas kvitter. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och kände mig riktigt avkopplad, nästan trött. Utmattad var nog ordet jag sökte.

Tanken på att Zayn betett sig annorlunda fanns fortfarande kvar men jag försökte att tänka andra tankar. Det var bra nu, eller hur? Faktum var att det faktiskt var bättre än bra. Ändå kunde jag inte låta bli. Jag försökte skylla på mina höga förväntningar men det gick inte att bortse ifrån hur Zayn hade varit. Dock bara för några sekunder, kanske minuter. Det kanske bara var sådan han var, han kan ha varit blyg eller bara haft en dålig dag. Innan jag och Zayn bestämde oss för att åka hem hade jag kommit på över hundra ursäkter för Zayn att bete sig konstigt. Jag visste dock att ingen av dem stämde.

När klockan slagit elva knackade det äntligen på dörren. Juliette lämnade mig kvar i soffan och sprang för att öppna. Snart hördes Mathilda samt Zayns röster. Jag undrade verkligen vart de varit och vad de gjort. Både jag och Juliette hade börjat bli lite oroliga.

Vi hade i stort sett tillbringat dagen här hemma, likaså natten. Juliette hade fått sovit i min säng medan jag lagt mig i soffan. Dagen hade gått fort, vi hade pratat och pratat och pratat lite till. Jag hade lärt mig massor av nya saker om henne och hon hade lärt sig massor av nya saker om mig. Vi hade även kyssts, typ tio gånger. Kanske till och med elva. Jag tyckte faktiskt lite synd om Harry, och det gjorde jag inte ofta. Han hade suttit inne på sitt rum hela dagen, framför datorn. Att vara tredje hjulet var aldrig kul, jag visste precis hur han kände. Varför han inte gått ut eller hängt med Louis till Eleanor förstod jag dock inte. Han verkade ovanligt låg och blev irriterad över minsta lilla grej. Var det möjligt att få PMS om man var kille? Tydligen, när det gällde Harry.

”Hello!” Skrek Mathilda så fort hon kom in i rummet och såg mig. Jag antog att Juliette redan berättat minsta lilla detalj men det störde mig inte. Hon log stort mot mig och buffade till mig på axeln.

”Haha. Hi. Have you guys had fun?” Sade jag och gav henne en kram. Hon blev genast lite tystare.

”Yeah, it was great.” Sade hon försiktigt och började istället prata med Juliette på svenska. Zayn gick och satte sig bredvid mig i soffan. Han satte sig ned med en duns och suckade sedan.

”Is everything alright?” Frågade oroligt. Jag hade förväntat mig en dyrasellkanin-Mathilda och en mycket gladare Zayn. Vad hade hänt egentligen?

”What? Yeah, of course, we had a great time. So…” Sade Zayn och flyttade sitt ansikte närmare mitt. ”Did you and Juliette have… you know… Sex?” Nästan viskade han. Vad sjutton…? Jag måste sett förskräckt ut. Varför frågade han det?

”What? I’d never do that, it’s too soon…” Svarade jag och skakade på huvudet. Han såg genast lite lättad ut, utan att jag alls visste varför. Min blick såg säkert lika förvånad ut som jag kände mig. Vart hade han fått det ifrån? Mathilda och Juliette kom plötsligt in i rummet och Juliette gav mig en blick. En blick som sade allt. Jag klappade Zayn på knät och ställde mig upp. Jag orkade inte fundera över vad Zayn frågat. Nu var det dags för planen.

Kommentera som om jorden skulle gå under vilken sekund som helst!

Okej, det där var lame. Men ändå, KOMMENTERA! Vi vill tacka för den fina statistiken, vi hade besöksrekord igår! Ni alla förtjänar varsin julgran. Eller kanske bara en kram. TACK.

Kapitel 7 ligger uppe på www.theperfectonedirection.blogg.se/onething. Vi kommer lägga upp kapitel 8 där imorgon OCH om ni är riktigt duktiga på att kommentera, lägger vi även upp kapitel 37 här! Deal or no deal? 

Kram Mathilda och Juliette.