Previous:”Haha, we look forward to meet you. As soon as possible, if you like. Maybe on Monday?” Sade kvinnan och väntade på ett svar. Nej. På måndag skulle jag ju träffa Zayn. Skit, skit, skit. Jag kunde ju inte tacka nej till det här för en kille. Eller kunde jag?  

”What time?” Sade jag till kvinnan som fortfarande var kvar i andra änden. Kanske skulle det gå att hinna med både och, om jag skötte det snyggt vill säga.

”Probably around lunch time, what do say?”

Lunch. Alltså vid tolv, kanske halv ett. Vad hade jag och Zayn sagt för tid? Ingen alls. Då skulle det alltså fungera, jag behövde bara bestämma en lite senare tid med Zayn. Jag ville ändå inte gissa utan bestämde mig för att kolla med Zayn innan jag bestämde något annat.

”Can I call you back? I have to check something first.” Sade jag och försökte låta så trevlig som möjligt.

”Of Course. You can call me on this number, okay?”

“Ok. Bye.” Sade jag och lade på. Jag tog snabbt upp min mobil som jag hade i fickan och skickade iväg ett SMS till Zayn där jag frågade om vi kunde träffas lite senare på kvällen. Så vidare inte han skulle göra någonting annat skulle det säkert fungera. Det fanns även en plan B, utifall plan A skulle crasha. Sade jag till radiokvinnan att jag skulle träffa Zayn Malik från One Direction skulle hon säkert förstå på ett annat plan än om det vore någon annan. Så var journalister. Å andra sidan, när jag tänker efter, var kanske inte det någon jättebra plan i slutändan. Fick radiokvinnan reda på att jag gick ut med Zayn skulle det vara deras största rubrik dagen efter och det ville jag inte utsätta Zayn för, inte mig själv heller för den delen. Egentligen hade jag inte tänkt över den biten överhuvudtaget. All press, hat och fans. Hitintills hade det fungerat men det var förmodligen för att vi knappt visat oss ute tillsammans. Jag ville att det skulle fortsätta vara som nu men visste däremot att det snart skulle ändras, om Zayn och jag fullföljde vad vill höll på med vill säga. Vad ville han egentligen? Ville han att hela världen skulle veta? Usch vilka jobbiga frågor, jag hade inte den minsta erfarenhet av sådant här. Vad ville jag?

Pappa kom tillbaks och jag kom på mig själv med att stå kvar i trappen och bara stirra rakt framför mig. Jag skakade lätt på huvudet och gick ner för det sista trappsteget.

”So? What happened? Did you say yes?” Sade pappa med nyfikna ögon. Jag flinade åt honom samtidigt som jag rörde på ögonbrynen.

”I said… that I’ll call them back when I’ve checked a few things.” Sade jag och ryckte lätt på axlarna. Pappa visste ingenting om Zayn, eller Niall, eller Harry, eller Liam, eller Louis. Han visste ingenting. Han var nog med på att vi träffade dem under fotbollsmatchen men vad som hände efter det har han inte en susning om.

”Okay… what things?” Sade pappa medan jag satte tillbaka den trådlösa telefonen på laddaren. Skulle jag berätta? Om Zayn och jag blev seriösa så småning om, skulle förmodligen som sagt hela världen få veta, inklusive min pappa. Så varför inte? Jag ville hellre berätta på det här sättet.  

”Dad… I’m seeing someone.” Sade jag försiktigt och väntade på hans reaktion. Pappa tittade lite chockat på mig.

”Uhm… That’s really… Nice, sweetheart. What’s his name?” Pappa försökte att låta som om han var van vid sådana här situationer, vilket han egentligen inte alls var. Det var alltid mamma jag pratade med, i alla fall om killar. Men nu var inte hon här. Det märktes att pappa var lite nervös och obekväm.

”You mean her.” Sade jag kyligt och försökte att hålla masken. Pappas haka droppade ett par kilometer ner i golvet och jag försökte hålla mig för skratt. Varför tog han för givet att det var en pojke jag dejtade? Det behövde faktiskt inte alltid vara det, även fast det oftast var det. Det kunde vara e get, en kille, en nyckel eller varför inte ett paket med Toblerone? Fördomsfulle gamle man, skärpning! Jag blir faktiskt kär i personen och inte i könet, daah?

”Oh, that’s amazing….Great. Good luck tomorrow, make father proud. You know I’ll be away this week?” Sade pappa snabbt och kliade sig själv i nacken med ena handen. Jag nickade och skrattade lite, utan att pappa lade märke till det. Han pussade mig i pannan och gick sedan tillbaka till köket. Jag sprang upp på mitt rum och slängde mig i sängen. Jag lade mig på rygg och kollade upp i taket. I taket hängde det affischer på Fernando Torres och kanske allra mest på Justin Bieber. Plötsligt vibrerade min mobil och jag öppnade snabbt det nya meddelandet. Zayn.

”Around seven? Miss you. xxx.”

Jag log lite innan jag började skriva på ett svar. Plan B behövdes inte, gudarna var för en gångs skull på min sida.

”Yeah, that’s great. Thank you, and I miss you too. By the way, you’re a girl. xx”

Jag tryckte på skicka och kastade mobilen åt sidan. Jag tittade återigen upp på Justin och Fernando. Då kom jag att tänka på Juliette. Hade hon planerat att flytta hem till Niall eller? Hur mycket var klockan egentligen? Visst, hon var en vuxen människa. Men ändå. London var inte att leka med på kvällarna, å andra sidan skulle Niall aldrig låta henne göra någonting dumt vilket gjorde mig lite lugnare. Jag bestämde mig ändå för att slå en signal så fort jag studerat klart Justins bruna ögon för typ tusende gången.

Filmen vi tittade på hade jag redan sett en miljon gånger men det var utan tvekan min favorit. Att dessutom få se den med Niall var bara en bonus. Fanns det någon bättre kärleksfilm? I doubt that. Alvin Och Gänget, säger jag bara. Får mig att gråta varje gång. Niall satt endast en millimeter ifrån mig och hans arm vilade bakom mina axlar på soffkanten. Mina ben var uppdragna till hakan och jag lutade mig lätt mot Nialls bröst. Jag kunde höra och känna hans djupa andetag, vilket var som en vaggvisa. Mina ögonlock kändes faktiskt aningen tyngre. Plötsligt kom Harry ut från sitt rum med en smäll. Han gick sakta runt soffan och när han såg mig hoppade han till. På sig hade han endast ett par boxer shorts och jag hade aldrig sett hans hår så rufsigt förut.

”Juliette! God, I didn’t expect you to be here.” Sade Harry och log mot mig. Han satte sig ner bredvid Niall och hade inte en tanke på att han var halvnaken. Inte för att jag hade förväntat mig att han skulle bry sig, men ändå. ”The chipmunks? Really? Niall, I thought you were better than that.” Niall gav Harry en sur min och drog mig ännu närmre, nästan som om han skyddade mig från Harry.

”Shut up Harry, you’re interrupting the movie.” Sade Niall och Harry blev med ens tyst. Jag hade inte en aning om vad klockan var och det ville jag nog inte veta heller. Jag var däremot livrädd att jag skulle somna, här och nu. Det vore pinsamt. Väldigt pinsamt. Även fast jag och Niall kommit väldigt nära varandra så kändes det lite fel. Som om Mathilda nyss läst mina tankar började min mobil ringa och jag såg att det var just hon som ringde. Jag rätade lite på ryggen och harklade mig innan jag svarade.

”Hallå?”

”Hej, hur har ni det?” Sade Mathilda nyfiket. Jag hade inget emot att hon frågade.

”Vi har det bara bra. Durå? Hur mår Justin?” Sade jag och log lite för mig själv. När Niall, och Harry, hörde Justin vände de snabbt på huvudet och kollade frågande på mig.

”Jo tack, han mår prima prinskorv. När kommer du hem? Eller ska jag fråga, kommer du hem?” Sade Mathilda och skrattade. Jag hade inget svar på Mathildas frågor. Jag visste vad jag ville men om det var rätt eller fel kunde jag inte avgöra.

”Jag vet inte… Kan jag ringa upp dig om en stund?” Sade jag och började bita på naglarna. Att åka hem ensam en sen kväll i London var kanske inte så farligt, det var dessutom inte långt hem. Vad var det värsta som kunde hända? Jag kunde dö, okej, men det kunde man göra om man åkte karuseller också.

”Okejdå, glöm inte bort det bara. Jag vill faktiskt kunna sova ikväll. Hälsa.” Sade Mathilda och lade på. Jag lade telefonen på glasbordet som stod framför den gigantiska skinnsoffan. När jag kollade åt Nialls håll upptäckte jag att både han och Harry fortfarande satt och stirrade på mig.

”Who’s Justin? If Mathilda is seeing someone else, Zayn has the right to know…” Sade Harry försiktigt men bestämt.

“Haha. She wish.” Sade jag och nu såg Niall och Harry ännu mer förvånade ut. Det var faktiskt lite roligt, även fast det var fel och att de hade rätt om Zayn biten. ”Justin Bieber, you know?” Jag log lite mot killarna som fortfarande såg ut som fågelholkar.

”What about him?” Sade Niall lika förvånat som han såg ut att vara.

”Mathilda likes Justin Bieber, simple as that. But she has never met him or anything. She’s just crazy.” Sade jag och ryckte lite på axlarna. Niall och Harry såg lite lättade ut men det syntes på dem att de fortfarande inte förstod vad det hade med saken att göra. Det visste jag knappt själv.

”So Mathilda just called you to say that she likes Justin Bieber? Is that it?” Sade Harry och log lite mot mig.

”Not really, or welll… she did, but that’s not the thing. She was just wondering when I’m coming home, and how.” Sade jag och log. Ni vet situationen när man förklarar för någon och de plötsligt säger: Ahaaaaaa. Så gjorde Harry och Niall nu, fast med ögonen. Snacka om att de var lite förvirrade där ett tag.

”Gosh, you girls are damn hard to understand. For a second I thought Matilda was seeing Justin Bieber.” Sade Harry och skrattade lite.

”If she was, she wouldn’t be able to talk, walk or anything. She would probably be at the hospital crying like a baby.” Sade jag och blinkade med ena ögat mot Harry som skrattade. Niall sade ingenting, han bara satt där, helt tyst. Det gjorde mig lite orolig. ”Niall, what’s wrong?” Jag sökte ögonkontakt och fick det på en gång. Han tittade på mig med sina vackra blå ögon och ryckte på axlarna.

”I just thought you would spend the night here, with me.” Sade Niall och gav Harry en blick när han uttalade de sista två orden. Det var nog det gulligaste någon någonsin sagt till mig, jag visste inte alls hur jag skulle reagera.

”Uhm… I’d love to. But aren’t we rushing things? I mean, I don’t want it…” Sade jag men avbröt mig själv när jag kom på att Harry fortfarande satt en meter ifrån oss och hörde vartenda litet ord av vad vi sade till varandra. Egentligen spelade det ingen roll, Harry var ju ändå bara Harry. Niall flyttade sig närmare mig och jag såg in hans ögon.

”If you’re okay with it, I am too.” Sade Niall och log mot mig. Vad höll han på med? Jag tittade på hans läppar som inte alls var långt ifrån mina. Går vi för fort fram? Vad händer nu? Skulle jag verkligen sova här inatt? Går vi för fort fram? Fuck it.

”Oh Niall, god damn it, just kiss the freaking girl!” Nästan skrek Harry från andra sidan av soffan. Jag kastade en soffkudde åt Harrys håll och möttes sedan av Nialls läppar. Fyrverkerier avfyrades i min mage och mitt hjärta rusade snabbare än en tjej som nyss fått reda på att de har 50% rea på H&M. Niall log mot mina läppar och jag lade mina armar runt hans nacke. Min mage, och känslor, hade party just nu. Alla ångesttankar var borta och det ända jag kunde tänka på var Niall, och hans läppar.

Kommentera och säg vad du tycker!