Previous:”David called yesterday and asked if he could come and eat something before he checked into the hotel, and I said it was okay of course. I thought you were friends?” Stackars pappa, han visste inte bättre. Jag fick genast dåligt samvete för att ha gapat åt honom. Jag satte mig ner på stolen framför honom och lade huvudet i händerna. Jag vill inte.

Dörren öppnades och jag hörde Juliette på undervåningen. Jag hoppade upp från sängen och sprang det snabbaste jag kunde nerför trappan. I hallen stod Juliette, med ett leende på läpparna. Jag nästan hoppade fram och ställde mig mitt framför henne. Hon skulle ingenstans, innan jag fått höra allt i detalj.

”Sååå?! Hur gick det?” Jag kollade glatt på Juliette som rodnade. Hon klev ur skorna och hängde upp jackan på kroken.

”Det gick bra.” Juliette tog bort en hårslinga från ansiktet och försökte klämma sig förbi mig. Jag satte armarna i kors och agerade berg. Lite mer fick hon faktiskt berätta, hon hade ändå gått ut med Niall Horan.

”Lägg av. Du vet att jag vill veta mer än så.” Hon log stort mot mig och vi gick intill köket där pappa satt. Jag nickade åt honom att gå någon annanstans och han reste genast på sig och tog med sig datorn. Vi satte oss på varsin stol och jag kollade nyfiket på Juliette som fortfarande var röd om kinderna.

”Han var så perfekt! Så trevlig, snäll, omtänksam, hjälpsam, rolig, hungrig, tillmötesgående…” Jag avbröt hennes svammel med att vifta med händerna.

”Det vet jag väl redan, tell me something I don’t know! Berätta om vad som hände istället, hur han är går att läsa på Wikipedia baby.” Jag blinkade med ögonen och hon skrattade. Hon tog ett djupt andetag och började om.

”Okej då. Först kom jag dit, jag var lite sen faktiskt. Den där förbannade bussen ville aldrig komma.” Hon ryckte på axlarna. Jag nickade och satte huvudet i händerna. Jag vände mig om och tittade ut genom köksfönstret. Ute hade det blivit mörkt och jag kunde skymta månen bakom träden. Klockan var mycket, kanske runt elva. Juliette hade varit borta länge.

”När jag kom dit var han redan där, jag gick och satte mig mittemot honom och vi började prata. Efter en stund om servitören, som han tydligen kände. Han frågade Niall vem jag var och gissa vad han sade?!” Juliette pratade snabbare och hennes ögon blev större. Hmm, vad kan han ha sagt…?

”Att du var hans mormor?” Juliette slog till mig på armen och jag skrattade högt. Hon fnös och satte armarna i kors. Hon ville att jag skulle gissa så då gör jag det, såklart.

”Att jag var hans flickvän. Du skulle sett servitörens min! Stackars Niall…” HAN SADE VADÅ?! Himmel och plättar!

“VA?!” Jag höjde rösten och mina ögon var säkert större än basketbollar. Jag höjde på ögonbrynen och böjde mig framåt. Juliette nickade kort och ryckte på axlarna.

”Ja, han ville imponera.” Juliette himlade med ögonen och jag blev ännu mer nyfiken.

”Och vad femton sade du om jag får fråga?!” Jag började väga på stolen och höll hårt i bordskanten för att jag inte skulle ramla. Snälla säg att hon inte gjorde någon stor grej av det. Snälla, snälla, snälla.

”Jag sade typ: det är okej, jag förstår.” Tjoho, bra Jullan! Något har jag lyckats med under alla dessa år i alla fall… Jag började applådera och Juliette skrattade. Nu var det min tur att berätta. Att berätta om David.

Nu förstår jag att du undrar varför jag tycker David är dum i huvudet. Han var ju bara en irriterande kille i min förra klass? Jag ska berätta hela historien. Som du kanske märkt är jag och David inte så trevliga mot varandra. Eller, jag är inte så trevlig mot honom vill säga. Vi gick i samma klass och det har vi gjort sedan åttan. Första dagen då han började blev jag genast intresserad. Jag menar, även fast det svider så ser han bra ut. Vi blev kompisar snabbt och snart upptäckte jag att han var mer än bara en kompis. Han kände likadant, till en början. Vi blev aldrig tillsammans och det är jag glad över. Det gick alldeles för snabbt och det ända han ville var att komma innanför byxorna. Jag hatar sådana killar. Så jag sade ifrån till David och han blev sur. Riktigt sur. Sen dess har han varit överdrivet snuskig och otrevlig, bara för att förstöra och göra mig osäker. Det gjorde inte saken enklare att vi gick i samma klass och var tvungna att träffa varandra varje dag. Därför var det skönt att flytta hit, bort från David och alla jobbiga minnen. Men tydligen skulle David komma hit och förstöra det här också. Han hade ett behov av att göra mig illa.

”Du Jullan… David ringde förut.” Juliette som tidigare varit glad och bekymmerslös blev genast allvarlig och kollade på mig med oroliga ögon.

”David? Varför då?” Juliette böjde sig framåt och satte upp armbågarna på bordet. Jag suckade djupt och började berätta.

”Han ska tydligen komma hit, du vet hur han är, han hade fått pengar över. Han flyger imorgon.” Juliettes mun öppnades, hon hoppade av stolen och gick runt bordet för att krama om mig. Hon var lika förvånad som jag. Hennes varma omfamning lugnade mig, jag kände hur jag kunde andas ut. Vad som än hände hade jag Juliette vid min sida och det skulle jag inte kunna leva utan. Hon skulle alltid finnas där, till och med när solen slocknar. David var en baggis när jag hade Juliette. Det skulle ordna sig.