Previous: ”Aha… Maybe we should just leave them alone? Let them work it out themselves…” Sade Niall och ryckte på axlarna. Jag nickade och böjde mig fram för att ge honom en kyss på munnen. Han log mot mina läppar och jag lade händerna runt hans nacke.

”Woah… Sorry, wrong room.” Hörde jag plötsligt Harry säga bakom oss.

Jag drog på mig ett par mjukisbrallor och en svart t-shirt, rufsade till mina lockar och tittade mig sedan i spegeln. Jag var ganska snygg ändå, inte så konstigt att tjejer över hela världen ville bli Mrs. Styles. Det var nästan så jag var villig att ställa upp på det själv. Jag lämnade mitt rum och gick till köket där jag möttes av Juliette och Nialls gulligullande.

”Woah… Sorry, wrong room.” Sade jag förvånat och vände på klacken. Vad skönt det vore om de kunde hålla sig inne på toaletten eller i sovrummet. Eller på Jupiter. Det här var faktiskt lika mycket min lägenhet som Nialls. Vart jag än gick hörde jag: Åh, du är så söt. Nej, du är så söt. Vi är så söta. Blablabla. Fortsatte de såhär skulle jag bli tvungen att flytta. Och det vill vi ju inte.

Jag ändrade direction och gick istället mot vardagsrummet där jag hörde Zayns röst. Pratade han i telefon? Noep. När jag såg vem som satt bredvid honom i soffan stelnade jag till. Vad är luft och hur andas man nu igen? Jag skakade på huvudet och försökte skärpa mig. Vad skulle hända nu? Antingen hamnar jag på akuten eller så doppar jag huvudet i tandtvål. Play it cool Harry, just play it cool…

”Hello there, didn’t expect you to be here. Well, maybe Zayn but not you… Mathilda.” Sade jag och log osäkert samtidigt som jag kliade mig själv i nacken.

”Hi Harry, how are you?” Sade Mathilda lite för artigt och gav mig ett vänligt leende. Om hon bara visste… Håll masken din idiot!

”You know… Girls are following me everywhere I go, mothers are asking for my phone number, I’m trying to deal with my sexiness everyday… I’m Okay.” Sade jag och satte mig ned bredvid dem i soffan, observera dock att jag satte mig bredvid Zayn. Mathilda sittande en centimeter ifrån mig var inte direkt vad jag behövde just nu.

”Woah there hottie, didn’t knew you got so many problems.” Sade Zayn och skrattade åt mig. Luften var spänd, i alla fall för min del. Zayn var ovetande och betedde sig naturligtvis som vanligt. Jag ville så gärna berätta. Säga sanningen, säga att jag faktiskt har problem. Ett stort fett problem.

”Zayn, I’m sexy and you know it. A boy like me is always gonna have problems.” Sade jag oberört och log mot Mathilda och Zayn.

“Right, I forgot. My bad." Sade han och rufsade till mitt hår som jag snabbt rufsade tillbaka.

”How are you two doing then?” Sade jag och gav Mathilda ett leende som hon genast besvarade. Hon skulle precis öppna munnen för att svara när Zayn tog över.

”We’re amazing, couldn’t be amazinger.” Sade Zayn stolt och tog Mathildas hand. Hon tittade osäkert ned på händerna för ett ögonblick men log sedan.

”That’s not even a word, but I’m glad to hear.” Ta ett djupt andetag. Tänk på… Ballonger. Runda, färgglada ballonger. De svävar iväg med vinden, flyger som fåglar upp över bergen… Jag håller på att bli galen. Galen.  

“Yeah… What are Niall and Juliette doing out there?” Sade Zayn och bet sig i underläppen. Han såg ängslig ut, som om han var tvungen att veta.

”I don’t know, and I don’t want to know.” Sade jag och försökte skjuta bort tankarna på Niall och Juliette.

Kärlek är jobbigt, riktigt jobbigt. Egentligen förstår jag inte kärlek, alls. Den kan attackera dig som ett galet bi from nowhere, utan att du har en minsta aning. Men den kan också kräva att du söker och letar i hundra år innan du hittar rätt. Du vet aldrig.

Jag gillar saker som är enkla. Mitt favoritämne i skolan var alltid matte. Matematik är okomplicerat och innehåller inga känslor. Det finns bara ett rätt svar och det enda du gör är att leka med siffror. När du har listat ut hur du ska göra, är det lätt. Kärlek är motsatsen till matte. Det är väldigt komplicerat, det finns inget rätt eller fel och oavsett hur mycket du försöker att lista ut hur det fungerar, kommer du aldrig finna ett svar. Du kan ignorera ett mattetal och vända blad i boken, så fungerar det inte med kärlek. Den bara finns där, oavsett om du vill eller inte.

Okej, nu är jag way to djup. Jag måste akta mig annars kanske jag slutar som Shakespeare. Kärlek är ett rött hjärta som låter högre än Liam snarkar. Du kan bota kärlek med hjälp av Alvedon, Kortison eller ett äpple. Blir du våldtagen av Mr. Kärlek kan du alltid få honom att försvinna med lite vitlök.       

”I should probably go check on her. And we should probably get home…” Sade Mathilda och väckte mig ur mina tankar. Hon reste på sig och sprang ut till köket. Zayn vände sig mot mig och log finurligt. Det var något som var konstigt med honom… Jag kunde inte sätta fingret på det. Han såg… busig ut. Ja, busig var nog rätt ord. Det här höll på att spåra ur, ända sedan vi kom i kontakt med Mathilda och Juliette har alla bara flippat. Okej, alla lika med jag. Jag flippade.

”So… what do you think I should do with her? I mean, you’re the ladies man here.” Sade Zayn och slog löst till mig på armen. Hans flin hade aldrig varit större och det störde mig.  

”You know what I would do?” Sade jag och lade min hand på hans axel. Han skakade på huvudet och tittade sedan nyfiket på mig. ”Man, feed her with garlic.”

Jag släppte taget om Niall och tittade in i hans ögon. Det här var ö-may-zing. Hur hade jag kunnat ha sådan tur? Helt otroligt. Han tog bort en hårslinga från mitt ansikte och pussade mig i pannan. Plötsligt hörde jag någon harkla sig bakom oss. Jag vände mig snabbt om och möttes av Mathilda.

”I’m sorry to disturb… whatever you guys did… but… Jullan kan vi åka hem?” Sade hon dystert och kollade på mig med vädjande ögon. Jag gav Niall ett ursäktande leende och gick sedan fram till Mathilda.

”Vad har hänt?” Sade jag oroligt.

”Jag vet inte. Kan vi prata om det här hemma? Jag vet att han inte förstår vad vi säger och att det egentligen inte spelar någon roll om han hörde och att…”

”Såklart, vi åker hem.” Avbröt jag. Hon log tacksamt mot mig och jag gav henne en snabb kram. Hon gick därifrån och jag gick tillbaka till Niall som stod kvar på exakt samma ställe.

”What’s going on?” Sade han och lade sina armar runt min midja. Jag hade inget svar på hans fråga, jag undrade lika mycket som han vad som hade hänt. Eller vad som händer…

”I don’t know. Just some girl stuff I guess… but we should get home, it’s late.” Sade jag och Niall nickade förstående. “Thank you for everything. I’ll call you, okay?” Sade jag och gav honom en kram. Jag ville inte gå, jag ville stanna.

”Yeah, ofcourse…” Sade han med sin starka dialekt och pussade mig på kinden.

Kommentera!

Tja, waddup? Okej, hårding grejen med alla nitar är inte vår cup of tea. Vi är mjukisar, stora mjukisar. Tack för kommentarerna och förlåt att vi inte uppdaterat på ett tag, det blir bättre! Promise. Gud borde förbjuda förkylningar, seriöst. Vi skickar in ett klagobrev på söndag. Vad är adressen? Heaven Road 7? Kanske. Skämt åsido, förkylning: ta dig där bak.

Hoppas ditt sommarlov äger och att du slipper ta hostmedicin! Ciao!