Previous:”Oh Niall, god damn it, just kiss the freaking girl!” Nästan skrek Harry från andra sidan av soffan. Jag kastade en soffkudde åt Harrys håll och möttes sedan av Nialls läppar. Fyrverkerier avfyrades i min mage och mitt hjärta rusade snabbare än en tjej som nyss fått reda på att de har 50% rea på H&M. Niall log mot mina läppar och jag lade mina armar runt hans nacke. Min mage, och känslor, hade party just nu. Alla ångesttankar var borta och det ända jag kunde tänka på var Niall, och hans läppar.

Jag kunde skymta i ögonvrån hur Harry log stort och snart kom även applåderna. Vi avbröt kyssen och kollade in i varandras ögon. Jag lade ena handen på mina läppar där Nialls nyss varit. Hade jag möjligheten att spola tillbaka tiden några sekunder hade jag utan tvekan gjort det, bara för att återuppleva vad som nyss hänt. Niall gav mig ett leende innan han snabbt pussade mina läppar en gång till. Hans läppar var som en drog, jag var beroende. Nu visste jag hur alla alkisar hade det och jag led verkligen med dem. Jag ville ha mer, nu.

”Thank the master.” Sade Harry som hade ställt sig upp. Han bugade och bockade innan han gick därifrån. Niall satt fortfarande väldigt nära mig med huvudet vänt åt mitt håll.

”I really like you Juliette.” Sade Niall och hans leende blev större.

”I like you too…” Jag kunde inte sluta le, ärligt talat. Min mun hade hängt upp sig. Hur mycket jag än försökte, ville inte mungiporna som jag.

”So… What do you say? Would you like to… spend the night here?” Det var den dummaste fråga någon någonsin ställt. Efter den där kyssen skulle han få mig att göra vad som helst. Jag böjde mig fram och våra läppar möttes igen. Efter ett par alldeles för korta sekunder fick jag ögonkontakt med Niall, igen.

”Is that a yes?” Sade Niall och skrattade lite.

”In every language… Sí, Oui, Ja, Yes.” Sade jag och omfamnades av Nialls muskulösa armar. Jag skrattade lite innan jag kom att tänka på Mathilda. Shit. Jag skulle ju ringa henne…

”I just have to give Mathilda a call, to let her know that I’m staying here…” Jag lämnade motvilligt Nialls famn och tog min mobil. Jag slog numret till hennes mobil och efter några signaler svarade hon. Jag ställde mig upp och gick ut till köket.

”Mathilda, Mathilda, Mathilda, MATHILDA!” Sade jag högt, men så lågt jag kunde, när Mathilda svarade.

”Säg inte att du behöver bindor eller nått, för just nu ligger jag väldigt bekvämt och jag tänker inte röra på mig tills tuppen…”

”Han kysste mig!” Jublade jag så tyst jag kunde. Harrys rum låg inte långt ifrån köket och han kunde höra allt jag sade. Visserligen hade han inte en aning om vad jag sade, men det hade till och med Harry kunnat lista ut.

”Vänta… Va? Vad säger du?!” Skrek Mathilda förvånat.

”Niall… du vet han med blont hår, klarblå ögon… Kysste mig!” Förklarade jag igen. Antingen hade Mathilda svimmat eller tappat telefonen. Det var helt tyst i luren, till en början. Plötsligt började hon skrika, så högt att jag var tvungen att ta bort telefonen från örat.

”OH MY FREAKIN' BIEBER!” Var det enda Mathilda fick fram mellan alla andetag. Hon hade nästan blivit gladare än vad jag själv blivit. Jag skrattade åt min kompis som oavsett vad skulle överreagera som om jag blivit vald till USAs president. Efter någon minut lugnade hon ner sig, vilket hördes på hennes nu normala andetag.

”Lever du?” Sade jag försiktigt och log för mig själv.

”Det undrar jag också. Men åh! Jag är så glad för din skull! Eller, Er skull! Gud, ni får inte göra så här mot mig, jag börjar ju nästan gråta.” Sade Mathilda och skrattade åt sig själv. ”Så du stannar där ikväll, antar jag?”

”Ja, det var egentligen därför jag ringde. Men du, kan vi inte mötas upp imorgon, på stan? Runt lunch?” Sade jag och pillade på kanten på min tröjärm.

”Alltså, så här är det… Du vet den där radiostationen som jag skickade mitt CV till?” Hon tog min tystnad som ett ja, och fortsatte. ”De vill träffa mig imorgon runt lunch, på en intervju och sedan på kvällen har jag bestämt med Zayn. Pappa åker ju bort också.”

”Åh, vad roligt! Men okej, jag hittar på något. I värsta, bästa, fall kanske jag kan vara med Niall tills du och Zayn kommer hem.” Sade jag och tänkte på planen jag och Niall planerat att utföra så fort vi träffades. Nu när jag var så glad, ville jag även att Mathilda skulle vara det.

”Det vore jättebra, så slipper du vara själv! Men vi hörs imorgon, okej? Och förresten… Sov med kläderna på.” Sade Mathilda allvarligt. Jag skrattade åt henne och suckade sedan högt.

”Jag kan sova i soffan, bara för din skull.” Sade jag skämtsamt.

”Bror, jag litar på dig. Älskar dig, hej hopp!” Sade Mathilda och lade sedan på. Jag skrattade lite för mig själv innan jag lade ner telefonen och gick in till Niall som hade satt på en annan film. När han hörde att jag kom vände han sig om och log stort.

Missed me? Antagligen. Nå, VAS’ HAPPENING MOTHERFU… ula grodor. Moders fula grodor. Har du sett den filmen? Gör, för guds skull, inte det.

Solen sken, Malik Monday trendade på twitter och jag skulle träffa Mathilda till kvällen. Halleluja moment, säger jag bara. Jag hade övernattat hemma hos min familj, där jag även spenderat de senaste dagarna. På bordet framför mig stod det frukost och inte vilken vanlig frukost som helst. Pakistansk frukost. Du gick aldrig hungrig från vårt hus. Aldrig. Det kändes som jag skulle rulla fram när jag tillslut tackade och ställde mig upp. Resan hem skulle ta ett tag, eftersom min familj fortfarande bodde kvar i Bradford och jag skulle till London. Därför, om jag skulle hinna hem till Mathilda, behövde jag åka till flygplatsen om ett par timmar. Jag sprang upp på mitt rum, som fortfarande såg exakt likadant ut som när jag lämnat det, för att byta om och packa ihop alla grejer.

Du skulle kunnat tro att det var en tjejs resväska som en halvtimma senare stod framför dörren. Alla mina kläder och hårprodukter krävde en stor väska. De flesta killar fjuttar med någon liten svart sak från lågprisshoppen. I mean, seriously? Var en man och köp en stor, fet, rosa resväska. Eller låna en från din syster, som jag.

När jag kom ner för trappen satt mamma själv i köket och läste dagstidningen. Jag tittade snabbt på klockan och såg att jag hade gott om tid på mig, så jag satte mig ned mittemot henne. Hon tittade upp och log när hon såg mig.

”Are you leaving already? I thought you would at least stay for dinner.” Sade mamma när hon såg min stora resväska.

“Yeah, but I’ll come back… Soon.” Sade jag och lade upp mina armbågar på det mörka trädbordet. Jag log åt tanken på att nästa gång kanske Mathilda skulle vara med. Kanske.

”Zayn, I know that face… What’s her name?” Sade min mamma och log stort. Attans. Det gick inte att hålla någonting undan för sin mamma, det var rent ut sagt omöjligt.

”Uhm…” Sade jag och kände att mitt leende blev större. ”Mathilda.” Jag kände en viss stolthet när jag uttalade hennes namn.

”Zayn! I can’t believe you haven’t said anything. Are you together?” Sade hon och puttade till mig i sidan.  

”Well, not yet… We’ve only known each other for a month or so but… It feels right.” Sade jag försiktigt. Mina kinder hettade till och jag var säkert rödare än en flaska ketchup vid det här laget.

”You are blushing! When do we get to meet this special lady, then?” Sade mamma och skrattade lite.

“I don’t know… When she’s ready, I guess.” Sade jag och ryckte på axlarna.  

”Zayn, be nice and listen to her. Don’t rush things and promise me you’ll be careful.” Sade min mamma allvarligt. Jag visste vad hon tänkte på och höll såklart med. Å andra sidan var att kramas den enda kroppskontakt vi någonsin haft, så det var inte ett problem mamma behövde oroa sig över. Än så länge. Blink, blink.

Kommentera!

Kolla gärna www.theperfectonedirection.blogg.se. Nya kapitel, både här och där, lägger vi upp på fredag. Håll ögon och webbläsare öppna! 

Kram Mathilda och Juliette.