Previous: Det kändes nästan som jag legat i ide den senaste månaden. Niall och Juliette hade tydligen något på gång, vilket jag hade missat totalt. Till mitt försvar hade det faktiskt gått väldigt snabbt. Man kan tydligen hinna med mycket på en månad. Var de tillsammans? Nä. Det vore att ta i. Som sagt, en månad är faktiskt bara en månad. Kände jag Niall rätt, skulle han ta det lugnt och försiktigt. Juliette verkade inte heller vara den som hoppade i säng efter första dejten. De verkade väldigt lika, på många plan. Jag tror egentligen inte på ödet, men i det här fallet är jag osäker.  

Det hördes ett ljud utifrån köket, vilket betydde att kakan var klar. Jag reste mig snabbt upp ur soffan och gick ut till köket.

Jag kände hur jag log för mig själv och det pirrade till i magen. Allt hade hitintills gott som det skulle. Jag måste säga att jag njöt lite och jag hade skött allt väldigt snyggt. Hitintills. Än hade jag inte frågat om pojkvännen och jag var inte helt säker på att jag skulle göra det heller. Det var kanske onödigt. Ändå ville jag veta. Såklart.

Jag skakade lätt på huvudet och tog ur kakan från ugnen. Må smaken inte sitta i utseendet. Jag hade nog aldrig sett en sådan missbildad kaka förut. Den såg ut som en stenklump. Ja, en stenklump. Jag tog fram en bricka som jag ställde kakan på och tog sedan fram fyra glas och en kanna vatten. Jag kunde inte motstå att slänga en snabb blick mot spegeln innan jag gick in till de andra igen. Still smokin’ hot.

När jag kom in i rummet stod Niall upp och klappade händerna. Jag tog en riktig omväg, rädd för att han skulle smälla till mig. Vad gjorde han för något? Mathilda och Juliette satt i alla fall i soffan och skrattade. Det var det viktiga. Jag ställde ner brickan på soffbordet, delade ut glas och fyllde dem sedan med vatten. Så här ordentlig skulle de aldrig få se mig igen. Någonsin. De tackade lätt och jag satte mig bredvid Mathilda, igen. Efter en stund satte sig även Niall ner och med ens högg han in i kakan. Jag gav honom en blick och han gav genast tårtgaffeln till Juliette istället. Lite hyfs får det ändå vara.

Harry steg plötsligt in genom dörröppningen. På sig hade han en svart t-shirt och ett par helt vanliga mörkblå jeans. Stil rent, skulle jag vilja kalla det. Han vågade säkert inte sätta på sig något annat. Konstigt? Nae.

”Aha, there you are. I thought you’d died in your wardrobe or something.” Harry blängde surt på Niall som flinade stort.

”You know what Niall? To have such a small brain, you’re pretty smart.” Nu var det Nialls tur att blänga. Harry satte sig ner vid min sida och började ta av kakan.

Jag hade lust att slå till Harry. Niall också för den delen. Varför kunde de aldrig hålla sams? Inte ens nu, när vi hade besök, kunde de hålla truten. Jag ville inte börja diskutera med dem, utan bestämde mig istället för att ta ett rejält snack när Mathilda och Juliette åkt.

Jag kände Mathildas arm vila mot min sida. Hon satt bakåt lutad i soffan med knäna uppdragna mot hakan. Skulle jag våga hoppa bak och luta mig mot henne? Ångest. Hon böjde sig istället fram, tog glaset i händerna och började dricka. Där försvann det ögonblicket. Varför hade jag tvekat? Det skulle komma en nästa gång, försökte jag intala mig själv. Men vad skulle hennes pojkvän tycka? Åh, jag måste sluta tänka på honom. Annars skulle det här aldrig fungera. Det fanns bara ett sätt att få veta. Och det var att fråga.

”So, how’s your boyfriend? I think we saw you someday, when we were shopping. Down Oxford Street?”

Juliette vände snabbt huvudet mot mitt håll och gav mig en förvånad min. Den minen förändrades snabbt när hon över hela ansiktet fick Mathildas dricka, som kommit i raketfart från hennes mun. Hade jag sagt något dåligt?

Boy-vadå?! Hade han verkligen sagt pojkvän eller hade jag tappat hörförmågan? Han kanske hade talat kinesiska? Boyfriend på kinesiska kanske var… Mamma. Eller nått.

”Mathilda, ditt pundhuvud!” Juliette tittade argt på mig, med dricka droppande från ansiktet.

Oups. Nu låg jag riktigt illa till. Hade jag tur skulle jag komma undan med livet i behåll men det var inte säkert. Jag hade spottat vatten på Juliette i One Directions lägenhet. Det skulle nog toppa hennes idiot-Mathilda-lista, vilken jag visste fanns. Tro mig, jag har sett den. Jag hade stora problem, med andra ord. Men ett problem i taget, och Zayn var faktiskt först.

”Boyfriend?” Jag harklade mig kort och tittade på Zayn. Han kollade kort åt Juliettes håll innan han vände sig mot mig.

Nu var han nära, riktigt nära. Han kollade ner på sina fingrar och jag kunde se hans perfekta ögonfransar. Ögonfransar som vilken tjej som helst kunnat döda för. Hela han var perfekt.

”Yes, it was a blonde guy. Maybe this tall…” Han höll upp handen för att visa hur lång han hade varit.

Oh sweet jesus. Hade han trott att jag och…? Heliga bananer. Jag skämdes, big time.

”Oh god. That guy is not my boyfriend.” Punkt. Slut. David och jag? Aldrig under denna livstid.

Zayns mungipor åkte upp ett par centimeter och han såg lättad ut. Leendet smittade av sig och snart satt vi båda och log fånigt mot varandra. Jag skulle kunna bosätta mig i Zayns ögon. Allvarligt talat. De var de mest perfekta ögon jag någonsin sett. Det är bara att skicka nyckel, adress och brevlåda på måndag, det är okej med mig.

”Mathilda! När du känner att du är klar med… vad du nu än gör… kan jag behöva lite hjälp.” Juliette harklade sig och avbröt genast mitt drömmande. Jag ville inte sluta. Inte nu. Jag hade lust att säga bara fem minuter till, men då skulle Juliette få värsta utbrottet.

Jag skulle precis svara Juliette när Niall meddelade att han kunde springa ut och hämta servetter. Räddaren i nöden. Å andra sidan var han kanske skyldig oss det med tanke på den tomma formen på bordet. Jag som var sugen på sockerkaka. Burger King på vägen hem? Låter toppen!

Några minuter senare kom Niall tillbaka med hans mobiltelefon i ena handen och i andra… Ingenting. Under Nialls skinn kanske det gömde sig en guldfisk. Japp, så måste det vara. Niall var en guldfisk.

”Guys, Louis and Liam are going stay with Eleanor and Danielle. Just so you know. Louis just called.” Jag kunde skymta hur Zayn nickade i ögonvrån och Niall satte sig ner mellan Juliette och Harry, igen.

”Niall…?” Sade Harry långsamt och knuffade till Niall i sidan.

”Oh! Right. Shit. Sorry.” Han bokstavligen flög up ur soffan och sprang ut till köket igen. Tillbaka kom han med sisådär en biljard servetter. Han gav dem till Juliette som log tacksamt.

Plötsligt vibrerade det till i fickan. Zayn hade tydligen också känt det med tanke på att han kollade ner mot min bakficka. Jag tog upp mobilen och öppnade det nya meddelandet. Pappa.

”Where are you? Don’t be late for dinner, you know what time. Your mother called just awhile ago, so you have to call her back when you get home. Love you.”

Klockan var redan nio. Tio över nio, tillochmed. Jag harklade mig och stoppade ner telefonen i fickan igen. Jag hade inte pratat med mamma på länge, inte sedan vi landat i London. Och det var ungefär… en månad sedan? Jisses. Tiden gick fort när man hade roligt.

”Juliette! Jag fick nyss ett SMS från pappa. Jag måste hem och ringa mamma.” Juliette vände sig mot mig och nickade. Zayn, Niall och Harry kollade alla konstigt på oss och jag kom på att de inte förstod ett skvatt av vad vi sagt och sade.

”Uhm… Sorry, but we have to go.” Jag ställde mig upp och Juliette följde mitt exempel. Hon borstade av lite smulor som hamnat på hennes ben och satte sedan upp hennes blonda hår i en hästsvans.

”Oh, yeah. The time just ran away. Next time you have to teach us some Swedish. It’s like the coolest language ever. It sounds so… Swedish.” Niall smällde till Harry i bakhuvudet och snart fick han ett slag tillbaka. Zayn ställde sig upp, suckade högt och började leda oss mot hallen där vi satte på oss våra kläder och skor.

Snart kom Harry och Niall ut till hallen och vi gav alla varsin kram. Riktigt kramkalas blev det. När Niall kramade Juliette såg jag hur de inte ville släppa taget. Åh, vad fina de var! Jag blev nästan tårögd. Zayn knackade mig på axeln och jag vände mig om.

”So… what are you doing on Monday? I thought, if we could do something together… Alone.” Menade han allvar? Hade Zayn Malik nyss bjudit ut mig? Hjälp. Nu saknades bara fyrverkerier.

”I’d love to.” Jag gav Zayn ännu en kram och jag kände hur en stöt gick igen min kropp. Det kändes som en dröm. En dröm jag aldrig trott skulle bli till verklighet. I’m on the top of the world.