Previous:”Zayn, be nice and listen to her. Don’t rush things and promise me you’ll be careful.” Sade min mamma allvarligt. Jag visste vad hon tänkte på och höll såklart med. Å andra sidan var att kramas den enda kroppskontakt vi någonsin haft, så det var inte ett problem mamma behövde oroa sig över. Än så länge. Blink, blink.

Jag lämnade radiostationen med ett leende på läpparna. Magkänslan var riktigt bra. Jag hade verkligen gett allt, men inte fjäskat. Eller, lite kanske. Men inte mer än vad som var tillåtet. Det var verkligen ett jobb jag var intresserad av och kunde tänka mig att arbeta med i framtiden. Något svar hade jag inte fått ännu, utan kvinnan hade sagt att de skulle höra av sig i slutet av veckan eftersom de var tvungna att kolla upp några grejer först. Jag var ganska säker på att jag skulle få det, med tanke på att det inte var några andra som sökte.

Visarna på klockan visade 15.00, så jag hade gott om tid på mig. Frågan var om jag inte skulle ringa Zayn och kolla om vi kunde ses lite tidigare ändå, jag skulle aldrig klara av att vänta ända till sju ikväll. Jag gick på bussen och satte mig på ett säte längre bak. Imorse hade även pappa åkt. Jag skulle sakna honom men det skulle gå fort. En vecka, är faktiskt bara en vecka. Jag tog upp telefonen från fickan och ringde Zayn som svarade efter några sekunder.

”Yeah?” Sade han frågande. Jag log när jag hörde hans röst och fjärilarna i magen tog liv. Det var ett tag sedan jag pratat, och träffat, honom.

”Hi! It’s me. Where are you?” Frågade jag. Jag visste om att han varit hos sin familj de senaste dagarna och det var ganska långt att åka från Bradford till London.

”Oh, hi! I’m in London in about an hour maybe, why? Where are you?” Sade han med sin mörka röst som fick mig att rysa varje gång.

”Alright, I’m done with my interview so… Shall we make it six, instead?” Sade jag och bet mig i underläppen. Jag behövde fortfarande några timmar på mig för att göra mig i ordning. Jag var ändå tjej.

”Yeah, that’s great. How did it go?” Sade Zayn med glädje i rösten. Det var gulligt hur han faktiskt brydde sig om mig, och vad jag gjorde.

”It felt really good, so we’ll see.” Sade jag och ställde mig upp när bussen stannade vid min hållplats. Jag började gå mot dörren som nyss öppnat sig.

”You’re gonna to get it, I promise.” Sade han och jag till och med hörde hur han log.

”Aw, I hope so. And by the way… where are we going?” En liten detalj bara. Jag kunde inga restauranger i London, om man inte räknar med typ McDonalds eller KFC. Därför fick det bli Zayns uppgift.

”You’ll see, it’s a surprise. Where can I pick you up?” Sade han och skrattade lite. Egentligen hatade jag överraskningar, de var onödiga eftersom man ändå fick reda på saken i slutändan. Dessutom hatade jag känslan av att inte veta, jag var tvungen att ha koll på saker och ting. Zayns överraskningar var dock okej, där fanns det vissa undantag.

”Haha. Well, do you know where I live?” Sade jag och öppnade porten till vår lägenhet.

”Not really… Or, I know the supermarket.” Sade han och syftade på mataffären som bara låg hundra meter ifrån vår lägenhet.

”I’ll meet you there!” Sade jag glatt och låste upp. Jag gick in och slängde genast av mig skorna.

”Great!” Sade han och det blev tyst. Varken han eller jag lade på och det blev en pinsam tystnad. I Sverige säger man oftast Kram eller Puss i slutet av en konversation. Hur sade man på engelska? Det gick knappast att säga Kiss eller Hug. Det lät ju bara fel.

”Bye Zayn…” Sade jag istället och tog av mig jackan. Lägenheten hade nog aldrig varit så tyst som den var nu, det kändes lite konstigt faktiskt.

”Bye Mathilda…” Sade Zayn och skrattade hans underbara skratt. Jag skakade på huvudet samtidigt som jag log och lade sedan på. Herregud. Jag stod och fortsatte att le ett tag innan jag kom på hur mycket jag hade att göra. Duscha, välja kläder, fixa håret… Listan tog aldrig slut.

Jag sprang upp på mitt rum och rev i stort sett ut hela min garderob. Nu skulle ett råd från Juliette inte sitta helt fel. Hon var den som kunde klä sig, jag var den som härmade henne. Jag hittade en mörkgrå långkjol som jag valde att matcha med en vit stickad tröja. Till det snodde jag Juliettes skärp. Jag slängde snabbt på mig kläderna och tittade mig sedan i spegeln. Ah, det fick duga.

Ibland önskar jag att jag vore kille. Hur lätt har inte de att klä sig, eller fixa sig? Vi tjejer måste fixa naglar, kläder, skor, hår, smink, smycken. Hela rubbet. Fick jag tre önskningar, skulle jag bland annat önska mig ett könsbyte. Och ett hus byggt av Toblerone, men det är en annan femma.

Skulle jag börja jobba på match.com? Kanske. Juliette och Niall hade ingen annan att tacka än mig. Seriöst, hur bra får man vara egentligen? Jag borde vara olaglig. Na- Na- Naturbegåvning, I was born this way baby.

Jag satte mig i sängen och lade den vita Mcbooken i knät. Jag gjorde det bekvämt och öppnade sedan upp datorn. Jag gäspade, fastän jag inte var trött. Allt partande med äldre kvinnor tog på krafterna, även för den som hade en kropp som Batman. Okej, mer som Cat Woman kanske. Jag loggade in på twitter och retweetade samt följde några fans. För mig var det bara att trycka på en knapp och för dem betydde det världen. Lite häftigt faktiskt.

Juliette hade lagt ut en ny video som jag genast valde att spela. Videon föreställde Mathilda, sjungande What Makes you Beautiful. Hon hoppade runt som en galning och använde ett skohorn som mikrofån. Jag kunde inte låta bli att skratta, det såg lite roligt ut. När Mathilda sjöng min del i låten hände det något. Inte med Mathilda, utan med mig. Jag kan inte riktigt beskriva känslan men det var som om någon sparkat till mig i magen. Mathilda skrattade samtidigt som hennes ögon lös och min mage fick spel. Jag stängde snabbt ner videon och lade datorn åt sidan. Det här fick inte hända. Jag lade mig på kudden och sträckte ut mina långa ben. Jag försökte blunda men allt jag kunde se var Mathilda. Hennes leende, skratt, ögon… Jag hade lust att slå till mig själv i huvudet. Det gjorde jag också. Mitt huvud blev genast ömt och jag kände hur en bula växte fram bland alla mina lockar. Min omgivning snurrade för ett ögonblick men så fort jag skakat lite på huvudet var jag tillbaka. Det som absolut inte fick hända, hade hänt. Vi hade blivit frågade en miljon gånger på intervjuer och liknande om vi aldrig blir osams eller någonsin gillat samma tjej. Det vi då svarat skulle nu ändras, jag kunde inte ignorera mina känslor. Jag och Zayn gillade samma tjej och om jag inte skötte det snyggt skulle vi bli osams. Vad sjutton skulle jag ta mig till?

Kommentera så det ryker!

Nu ligger även Kapitel 5 uppe på www.theperfectonedirection.blogg.se/onething, check it out! Vill du ha ett nytt kapitel här eller där imorgon? You've got the power.

Kram Mathilda och Juliette.