Kapitel 32. Lysande Sickan
Previous:”I’ve actually read some of them, myself. I once read an imagine about Zayn and then ended up dreaming about him… in a bed…” Jag satte händerna för öronen, blundade och skakade på huvudet. ”And the awkward thing was that I spoke in my sleep, and Zayn heard every single word. I think that was the most embarrassing breakfast in my whole life.” Nu kunde jag inte hålla mig för skratt längre. Jag kunde bara föreställa mig hur det hade sett ut. Stackars Niall, och inte minst stackars Zayn.
Åh, vad allt kändes bra just nu. Om det gick att tävla i glädje skulle jag utan tvekan kamma hem priset, tusen gånger om. Jag kunde verkligen öppna upp mig inför Juliette och vi förstod varandra. Jag lyssnade på henne och hon lyssnade på mig. Det var länge sedan jag känt såhär; den senaste tiden har det varit svårt att hitta någon som är äkta och inte vill vara med mig bara för att jag är känd. Juliette gillade mig för att jag var Niall och ingen annan, jag kunde inte vara lyckligare.
”Niall, you know what I think?” Sade Juliette som satt mittemot mig och åt. Maten jag lagat hade inte smakat så dåligt, det var inte som Nando’s men det dög. Huvudsaken var att jag inte eldat upp huset eller tagit livet av mig själv. Det hade varit lite synd.
”What?” Sade jag och drack ur mitt glas som fortfarande innehöll Cola. Juliette kollade på mig med busiga ögon och jag kunde inte sluta titta på henne. Hennes ögon lös och leendet gjorde mig så gott som knäsvag.
”I think we should help Mathilda and Zayn. Neither of them is brave enough to take the first step and we all know they like each other. We could make a plan or something? I know they’re old enough to do it themselves, that we shouldn’t care and blablabla… but hey, it would be fun.” Sade Juliette och log stort mot mig. Hon hade rätt, det skulle vara ganska kul faktiskt, även fast Zayn skulle döda mig levande. Dessutom skulle det aldrig hända något om vi lät dem vara. Jag undrar hur jag hade gjort egentligen? Det liksom bara funkade, utan några svårigheter.
”That’s a great idea. I’m not a match maker but those two are made for each other, don’t you think?” Sade jag och Juliette nickade glatt mot mig.
“What should we do then? Can you come up with something? Wait, I know! I can talk to Zayn while you can talk to Mathilda. You can say like: Zayn likes you, any thoughts? And I can say like: Hey Zaynster, what do you think about Mathilda? I know she digs your hair!” Sade Juliette och blinkade med ögonen. Jag kunde inte låta bli att skratta.
”Haha. It sounds like we’re in kindergarden or something but yeah, I’m up for it.” Sade jag och Juliette applåderade. Jag skakade på huvudet och åt lite av min mat.
”Pinky swear?” Sade Juliette och höll ut ena fingret mot mig. Jag tog en servett och torkade mig om munnen innan jag räckte henne mitt lillfinger.
”Pinky swear.”
Pappa ropade på mig nerifrån trappen. Jag hade tydligen telefon. Vid det här laget hade jag kollat på Never Say Never typ tio gånger, druckit två paket med apelsin juice och för att inte tala om Tobleronen… Pust! Justin Bieber hade dessutom släppt ett nytt album som jag redan kunde utantill. Jag försökte dock övertala mig själv att inte lyssna sönder låtarna.
Jag rusade ner för trapporna och tog emot telefonen som pappa höll i. Var det kanske mamma som ringde igen? Jag log mot min pappa och han gick sakta därifrån.
”Mathilda.” Svarade jag glatt.
”Hi, I’m calling from Real Radio in London. We got your CV and were wondering if you would like to come here on a job interview? We know the job is just over the summer but we really liked what we read about you.” Sade kvinnan i andra änden.
Shit, det hade jag glömt bort. För några månader sedan hade jag skrivit mitt CV och sedan skickat in det till den här radiostationen. Jag ville verkligen ha det här jobbet, både för pengarna och för att jag gillade journalistik. Det var en grym möjlighet och om jag ville lyckas i framtiden lönade det sig att ha kontakter inom branschen.
”Oh my god YES! I mean… If I consider this big opportunity my answer would of course be yes.” Sade jag och log lite för mig själv. Var det här verkligen sant?
”Haha, we look forward to meet you. As soon as possible, if you like. Maybe on Monday?” Sade kvinnan och väntade på ett svar. Nej. På måndag skulle jag ju träffa Zayn. Skit, skit, skit. Jag kunde ju inte tacka nej till det här för en kille. Eller kunde jag?
Kommentera och säg vad du tycker!
Ska Mathilda välja jobbet eller Zayn? Vad hade du gjort? Tror du Niall och Juliettes plan kommer att fungera? Låt oss höra dina tankar!
Vi vill även informera dig om att vi börjat skriva på en till novell, vid namn One Thing. Vi kommer självklart fortsätta med denna men istället för att läsa en, kan du läsa två! Bra va?
Sök på www.theperfectonedirection.blogg.se/onething så kommer du till novellen på en gång! Det är inte helt säkert att vi fortsätter att skriva där, det beror helt på vad ni tycker och vill. Får vi ingen feedback lägger vi ner den. Sad but true.
Hoppas du har ett superbra sommarlov och vi önskar er alla en trevlig midsommar! Sköt om dig!
Kram Mathilda och Juliette.
Gosh, detta kommer bli roligt! :D
Skiitbra!
jag lovar Zayn kommer säkert bli ledsen först när Mathilda dissar han, men sen kommer han stå där som prinscharming utanför radio stationen med ett paket toblerone och en bukett blommor!;)
pusspuss
Megabra, like always girls!!
Jag tycker att hon ska välja att träffa Zayn på måndagen, men sedan när Zayn får höra att hon skulle ha fått ett jobb på radion så åker han dit och försöker fixa ett jobb till henne....., eller nåt i den stilen :) Det är bara ett förslag
Man iallafall så var kapitlet suuuuuperbra! Längtar efter nya kapitel!
Kram Ebba