Previous: Nu var vi framme vid skolan. Mathildas pappa Edward släppte av oss på parkeringen bakom skolan. Säkerheten först, det var båda våra föräldrar överens om. Jag såg några av våra klasskompisar gå mot skolan, från busshållplatsen. Klockan var åtta, vi började om en kvart. Mathilda kramade om sin pappa, vi tackade honom för skjutsen, steg sedan ur bilen och började gå mot skolan. Den här dagen skulle gå fort, det var vår kortaste dag och vi hade bara tre lektioner. Det var fredag.

Dagen gick fort, precis som jag trott. Det där rimmade! Jag och Mathilda hade bestämt att ses efter skolan, hon skulle hänga med mig hem. Vi hade lite att prata om, lite att planera om inte annat. Vi sade hejdå till kompisarna uppe på staden och tog sedan buss 5 hem till mig. Jag kollade ut genom bussrutan, tittade ut på lilla Örebro. Även fast det var litet, hade det ändå sin charm. Det var här jag kom ifrån och jag kunde i stort sett alla gator utantill.
Mathilda väckte mig ur mitt tänkande.

"Har du somnat eller?" Frågade hon lite kaxigt.
"Kanske det." Sade jag och log tillbaka.

Bussen stannade vid busshållplatsen och vi steg snabbt ut. På vägen till mitt hus mötte vi min mamma, som skulle ut och jogga. Hon vinkade glatt och sprang sedan iväg.

Huset var inte låst, eftersom min lillebror förmodligen fortfarande var hemma. Mathilda steg vant in genom dörren, hängde upp jackan på kroken och släppte ner sin skolväska med en duns. Hon känner sig som hemma, precis som jag gör hemma hos henne. Min lillebror kom springande från vardagsrummet, han hade sin favorit tröja på sig. En röd Blixten McQueen t-shirt som jag köpt åt honom i julklapp.

"Heeeej!" Ropade Julian och hoppade upp och ner.
"Hej på dig." Sade jag glatt och gav honom en liten kram.

Mathilda och jag sprang upp på mitt rum och vi satte oss i min säng. Nu var det allvar. Jag tog fram ett anteckningsblock från lådan på mitt skrivbord och satte mig sedan bredvid Mathilda i sängen igen. Hon satte sig i skräddarställning, lutade sig fram en aning och stoppade huvudet i händerna. Hon var lika spänd som jag, det syntes i hennes ögon.

"Det här kommer påverka vår framtid Amanda Juliette Pedersen." Sade hon allvarligt men blinkade ändå med ögat för att lätta upp stämningen lite.

Man kunde nästan ta på stämningen inne i Jullans rum just nu. Vi har nog aldrig varit så här allvarliga tillsammans förut. Jag kollade upp på Juliettes fokuserade ögon. Hon hade tagit fram ett anteckningsblock och satt nu också med en penna i handen.

"Nu är det nära." Sade jag lite glatt och log med hela kroppen.

Vår dröm skulle slå in. Till viss del i alla fall. Min pappa, som är från London, skulle åka till sitt hemland över sommaren. Han brukar göra det med jämna mellanrum för att till exempel hälsa på gamla vänner och släkt. Varken jag, mamma eller Gustaf brukar hänga med, vårt liv är ju här i Sverige. Den här gången skulle det bli annorlunda. Mamma och Gustaf skulle som vanligt stanna kvar i Sverige, hos mormor och morfar. Skillnaden var att jag och Juliette skulle följa med pappa. Vi hade aldrig varit utomlands tillsammans förut, om man inte räknade med den där gången då vi åkte till Danmark förståss. Vi, som gick näst sista året på gymnasiet, skulle gå ett helst läsår på en skola i London. Just nu gick vi båda i samma klass på Internationella Engelska Skolan, vilket vi också skulle göra nästa termin, fast i England. Vi skulle sedan komma hem i lagom tid så vi kunde gå sista gymnasieåret i Sverige.

"Jag vet!" Sade Juliette glatt och slog ut armarna över huvudet. "Men du, nu måste vi verkligen börja planera. Vad ska vi ha med oss? Mer än kläder liksom?"
"Hmm, svår fråga." Svarade jag och såg lite fundersam ut.
"Jag tänker ta med mig en miljon filmer!" Sade Juliette, filmfanatikern själv.
"Nähe? Det säger du inte? Vi kanske borde köpa en speciell väska för alla dina filmer, eller vad tycker du?" Sade jag skämtsamt.
"Sant." Svarade hon och log.
"Jag tänker ta med mig gossedjur i alla fall." Sade jag lite tystare.
"Haha! Tänk om vi bjuder hem någon snygg kille och så ligger alla dina gossedjur i sängen, det vore något!" Skrattade hon.
"Jätte kul, du vet att jag inte kan sova utan min Bamse." Jag gjorde en lite ledsen min och blinkade med ögonen.

Efter många timmars planering och skratt kom min mamma. Angelica, Juliettes mamma, och min mamma började prata som vanligt. Jag och Jullan förstod att jag inte skulle komma hem på ett tag så vi satte oss i deras stora tv-soffa som stod i vardagsrummet med hennes laptop. Vi loggade först in på min twitter. Inget nytt direkt. Justin Bieber hade skrivit några rader om någon ny singel som skulle släppas i mars. Fast det visste jag ju redan, det fanns inget jag inte visste om den killen. Vi loggade ut och loggade in på Juliettes account istället. Zayn Mailk, från One Direction, hade twittrat:

”I hate airplanes, glad to have my boys with me though. Going home for a few months, miss family and friends. Love London :) xx”

Jag och Juliette kollade på skärmen, på varandra och på skärmen igen. Min haka var säkert nere på golvet vid det här laget. Varken jag eller Jullan var besatta av One Direction, vilket några av våra vänner var, men vi gillade deras musik och tanken på att vara i samma stad som världens mest kända pojkband var inte direkt något man blev ledsen över. Dessutom så var de ögongodis allihop.

Kommentera och säg vad du tycker!
Kram Mathilda och Juliette