Previous: ”I’m a big fan. You are really good at football, obviously, and… man you are hot!” Shit, det där var inte meningen. Fernando började skratta. ”I mean…” Fernando avbröt mig.

"You don’t have to explain. It was really nice to meet you.” Han kramade om mig medans jag svävade på moln. Jag vände mig mot Juliette och när jag såg hennes leende var inte tårarna långt borta. Fernando sade artigt farväl och gick in till omklädningsrummet. Jag kramade om Juliette och vi började sedan gå ut mot parkeringen där pappa förmodligen väntade.

”Mathildaaaa! Stäng av den där förbannade väckarklockan är du snäll!” Alarmet på mobilen ekade i rummet. Väckarklockor har tagit jordbävningar till en helt ny level. Rummet skakade av det höga ljudet som kom från Mathildas telefon. Dessutom var klockan alldeles för lite, var det verkligen nödvändigt att gå upp så tidigt?

”Gör det själv. Jag sover.” Mathilda låg i bäddsängen bredvid mig. Hon låg på mage med ansiktet mot kudden. Täcket hade hon dragit upp så långt att hennes tår kikade ut nere vid sänggaveln. Hon suckade djupt och drog täcket över huvudet. Egentligen hade hon ett eget rum, ett mycket större rum. Vissa nätter var det ändå mysigt att sova i samma rum, speciellt när vi hade mycket att prata om.

”Det är din mobil, upp och hoppa!” Mathilda tog ett djupt andetag och sträckte sig efter telefonen som låg en bit bort. Det blev tyst, äntligen. Jag vände huvudet mot väggen och blundade. Jag hade planerat att somna om, vilket Mathilda tydligen inte tyckte. Snart känner jag en hård kudde i bakhuvudet och sedan Mathildas fnitter. Varför?! Jag vände mig snabbt om och kollade argt på Mathilda som står och flinar.

”Vad vill du mig egentligen? Jag vill sova!” Jag försökte att låta arg. Jag var trött, riktigt trött. Vi kom hem sent igår och om det inte var nog med det så låg vi och pratade i en evighet innan vi somnade. Det brukar bli så när vi bestämmer oss för att sova i samma rum. Kudden som låg bredvid mig tog jag och slängde tillbaka mot Mathildas håll. Sedan bröt tredje världskriget ut.

”Girls, breakfast time!” Pappa ropade nerifrån undervåningen. Juliette och jag låg på golvet och skrattade. Kuddkrig borde vara en gren i OS, no kidding. Juliette hade vunnit den här gången men jag skulle få min revansch. Det kan ni hoppa upp och sätta er på. Hon brukar förlora, jag brukar vinna. Idag var det ombytta roller, I guess. Jag hörde pappas fotsteg i trappan och snart kom han in genom dörren. När han såg oss ligga på golvet suckade han djupt och himlade med ögonen. Innan han lämnade rummet påminde han oss om att frukosten skulle ta slut om vi inte kom nu. Yeah sure, som om pappa kunde äta upp hundra mackor alldeles själv.

Hjälp. Jag var nästan säker på att Star Wars hade flyttat in på övervåningen tills jag såg Mathilda och Juliette. Tjejerna måste verkligen haft det roligt igår med tanke på hur länge de var uppe. De pratade om allt mellan Torres och räksallad, gud ge mig styrka. Det var något om några andra killar också. Vad var det de hette nu igen? One Diretection? Dagens ungdomar, säger jag bara. Huvudsaken var att de hade haft roligt, vilket jag kunde satsa pengar på att de haft. Jag gick ner för trappan och gjorde i ordning pannkakor. Lyxfrukost á la Edward. Plötsligt ringde min telefon. Jobbet, igen.

När Juliette äntligen var klar med duschen gick vi ner mot köket för att äta. Jag var riktigt hungrig och min mage kurrade högt. Kanske lite för högt. Bakom mig stod Juliette med händerna för munnen; hon försökte att inte skratta. Hon lutade sig mot räcket och hade ena handen för magen. Var det verkligen så roligt? Hon klappade med händerna och jag såg hur hennes ögon blev tårögda. Så farligt var det väl ändå inte, eller?

”Hallå, jorden anropar! Skärpning.” Jag försökte få Juliettes uppmärksamhet. Det blev ännu värre, hon hade nästan svårt att andas. Hennes skratt påminde mig om något, men vad? Jag vet, jag vet! Niall. Niall Horan. De skrattade exakt likadant, vilket nästan var lite läskigt. Jag skakade på huvudet och fortsatte nerför trappan. Jag gick fram till köksön som var i mitten av köket där det stod nygräddade pannkakor. Mums, min favorit. Köket var tomt, pappa hade säkert åkt till jobbet även fast det var helg. Han jobbade jämt och skulle alltid göra, även om solen slocknade. Vi gick fram och satte oss på de höga barstolarna mittemot varandra. Jag lade på några pannkakor till mig själv och gav sedan Juliette resten. Juliette tog fram sylt och mjölk från kylskåpet och vi började äta. Plötsligt kollade Juliette upp från tallriken och kollade på mig finurligt. Hennes ögon var busiga och håret hängde ner över ansiktet. Hon kollade på mig och sedan på ugnen.

”Vad?!” Sade jag med munnen full av pannkakor. Juliette log mot mig.

”Jag tänkte… att vi skulle baka!” Alla tänder syntes när Juliette log stort. Hon höjde på ögonbrynen och väntade på mitt svar. Jag tuggade ur munnen och tog sedan en servett som jag torkade mig med. Att baka var roligt, det tyckte jag verkligen. Men. Det fanns ett litet, mega stort, problem. Jag sög, på ren svenska. Jag bakade sockerkakor utan socker och hade senap i bullar. Recept är det onödigaste som finns, jag gillar att gå på magkänsla. Precis som dem i Hell’s Kitchen. Jag antar att bagare inte är något framtidsjobb som jag ska satsa på i alla fall.

Nu var det för sent att dra sig ur. Jag visste att jag skulle få agera polis men det är en bra erfarenhet det också. Själv bakade jag väldigt ofta men när Mathilda satte foten i köket hade saker en tendens att gå helt fel. Med helt fel menar jag katastrof. Mathilda sprang vant runt i köket och tog fram alla möjliga bunkar och ingredienser. Jag satt vid bordet och försökte leta på receptet. När jag hittat receptet tog jag fram en kastrull och började smälta smöret. Jag sänkte värmen och hade koll på spisen medans Mathilda började med… Ja, vad gjorde hon egentligen?

”Du, jag är inte så säker på att man ska göra sådär…” Mathilda såg helt mordisk ut där hon stod och hackade nötterna med spetsen på kniven. Var hade hon lärt sig det någonstans? Jag är oskyldig.

”Du sade: finhacka nötterna. Så vad gör jag? Jo, finhackar nötterna. Daah?” Hon himlade med ögonen. Mathildas tunga var utanför munnen när hon försökte koncentrera sig på vad hon gjorde. Hon höll kniven på helt fel sätt och hennes hand var på helt fel ställe.

När hon ansåg sig vara klar med nötterna kom hon fram till mig som stod och gjorde i ordning smeten. Hon visade stolt upp resultatet som låg på skärbrädan. Jag vände mig snabbt om och började undersöka nötterna.

”I was a bit of a virgin with the knife before, but now I call myself a pro.” Hon såg på mig med stolta ögon och såg väldigt nöjd ut. Hon skakade på huvudet och väntade sedan på att jag skulle svara.

”Jag förstår… Bra jobbat. Vi får vara glada att du, och jag för den delen, lever i alla fall. Resultatet kvittar i nuläget.” Jag log mot Mathilda som genast ändrade ansiktsutryck. Hon sköt fram underläppen och kollade besviket på mig. ”Jag sade faktiskt bra jobbat.” Hon sken genast upp igen. Hon log stort mot mig och gick till stolen vid bordet där hon satte sig och pustade ut. Plötsligt ringde hennes telefon. Jag hoppade till när jag hörde Justin Biebers röst eka i rummet. Kunde hon inte låta standardsignalen få vara kvar i alla fall?

”Hi! How are you? Oh… Tomorrow? At your place? Seven o’clock? Mhm… Yes. No. We’ll be there! Pinky promise. Yes. See you, bye.” Jag kollade nyfiket på Mathilda som nyss lagt på samtalet. När hon såg min undrande blick log hon stort.

”PARTY!” Det sade mig verkligen jätte mycket. Jag nickade med huvudet för att visa att hon skulle berätta mer. ”Det var Carly. Hon sade att någon Lovisa skulle ha fest imorgon och att hon bjöd in oss. Hemma hos Lovisa, klockan sju eller åtta. Någon gång då…” Jag log stort mot Mathilda och nickade snabbt med huvudet. Första festen i London; interesting. Vi kände Carly sedan innan men det skulle bli roligt att träffa andra också, att lära känna nya. Party time, bitches!