Previous:”Nice to meet you.” Juliette pratade långsamt och kunde inte sluta le. Killarna sade det samma och log. Jag hade nästan glömt bort matchen när plötsligt den bekanta visselpipan hördes nere från planen. Vi vände oss om och Juliette gick tillbaka till stolen mitt emot mig. Om mindre än fyrtiofem minuter skulle jag få träffa Torres. Ändå så kunde jag inte sluta tänka på killarna som satt bakom oss.

Vi stod spänt upp och kollade ut genom det stora glasfönstret. Det var lite mindre än tio minuter kvar av matchen. Juliette stod bredvid mig och kollade intresserat på vad som hände nedanför oss. Torres fick tag i bollen och började dribbla sig förbi spelare efter spelare, nu var han nära mål. Jag tog tag i Juliettes hand och kramade den hårt. Torres stod nu face to face med målvakten. Han tog sats och sköt, rakt i krysset. Jag och Juliette kollade snabbt på varandra och skrek sedan:

"MÅÅÅL!" De andra kollade konstigt på oss och vi stängde genast våra munnar. Många av de som var här var 'finare folk', alltså rika snobbar. Dessutom förstod de inte svenska. I deras värld skulle allt vara perfekt och betedde man säg det minsta udda var det burn in hell som gällde. Så var det bara.

Jag kollade på Juliette och skrattade lägre den här gången. Vi gick och satte oss på stolarna igen. Juliette vinkade åt servitrisen att komma. Killen kom genast fram till vårt bord med en liten bricka på ena armen.

"How can I help you my ladies?" Han log så att alla tänder syntes. Hans bruna ögon och det kolsvarta håret var något jag kunnat döda för. Han var riktigt snygg, med andra ord. Det märktes att Juliette tyckte likadant, eftersom hon tappade talförmågan och blev stum. Jag suckade och pratade istället för min kompis:

"I want a coke and my friend would like to have a glass of water, please." Jag log vänligt mot den snygga killen som genast började gå mot bardisken. Juliette tittade tacksamt mot mitt håll och jag log tillbaka. Bakom oss hördes skratt och vi vände oss genast om.

"How can I help you my ladies?" Harry pratade med en tillgjord röst och blinkade med ögonen. Han satte fram handen mot Louis som pussade den vänligt. Harry tog sig för hjärtat och suckade. De andra grabbarna skrattade högt, särskilt Niall. Jag och Juliette försökte att ignorera och tackade istället killen som nyss kommit med våra drickor.  

Juliette reste sig upp och plockade i ordning sina, och mina, saker. Jag följde hennes exempel och sköt sedan in stolen efter mig. Nu var det dags. The time of my life var inte långt borta. Juliette tog tag i min hand och kollade sedan upp på mig.

"Du skakar. Det kommer gå bra... ta det lugnt och svimma för guds skull inte!" Jag log tacksamt mot min kompis som försökte lugna mig. Jag var lugn. "Du har nyss haft en normal konversation med One Direction, inte sant? Fixar du det fixar du Torres, okej?" Juliette log mot mig. 

"One Direction what?" Hörde jag Liam säga bakom ryggen. Jag vände mig om och log mot fem nyfikna ansikten. Juliette ställde sig bredvid mig.

"I was just about to say... what a lovely band you guys are!" Heja Jullan! Juliette log nervöst. Hoppas de gick på hennes lögn. Jag krossade fingrarna bakom ryggen och andades djupt. Gud var på vår sida, för en gångs skull.

"Oh, thank you. It was really nice to meet you too." Liam log mot oss, lika så resten. 

Jag gjorde en gest mot Juliette som visade att vi skulle gå. Vi tog våra väskor och började gå mot dörren. Bakom oss hörde vi någon busvissla. Både jag och Juliette vände oss om. Det var Zayn. Mitt hjärta tog en trip till månen. Jesus amanda! Jag tog ett djupt andetag, log mot Zayn och gick sedan ut genom dörren efter Juliette. Väl utanför dörren brast vi båda ut i skratt. 


Jag kunde knappt andas. Det där var sjukare än Sean Banan, for real. Hade Zayn Malik från One Direction nyss busvisslat åt oss? Crazy. Jag tog Mathilda i handen och vi satte riktning mot Spaniens omklädningsrum. Nu var det skärpning som gällde. Vi kunde inte bete oss som två flummiga tonåringar framför Fernando Torres, även fast det var just det vi var. Vi gick fram till dörren som pilarna pekade mot. Jag hörde hur Mathilda suckade djupt och vi knackade sedan på dörren. Ut kom en gammal man med grått skägg.

"I guess you want to meet the players, right?" Jag och Mathilda nickade som svar. 

"Well... they will be here in a couple of minutes so you can wait outside." Jag och Mathilda nickade ytterligare en gång mot mannen som stängde dörren. Vi lutade oss mot väggen. Mathilda stirrade ner på golvet. Plötsligt hörde vi steg bakom oss. Mathilda vände sig om snabbare än blixten.


Heliga bananer, det var han. Det var Fernando Torres. Herrejösses. Han kom rakt emot mig, vad skulle jag göra? Okej, Mathilda andas. Nu var han nära, dags att agera. Jag tog ett steg i taget, rädd för att ramla. Fernando räckte mig hans hand och log flirtigt. Jag höll Fernando Torres i handen, i handen.

"I'm a big fan. You are really good at football, obviously, and... man you're hot!" Shit, det där var inte meningen. Fernando började skratta. "I mean..." Fernando avbröt mig.

"You don't have to explain. It was really nice to meet you too." Han kramade om mig medans jag svävade på moln. Jag vände mig mot Juliette och när jag såg hennes leende var inte tårarna långt borta. Fernando sade artigt farväl och gick in till omklädningsrummet. Jag kramade om Juliette och vi började gå ut mot parkeringen där pappa förmodligen väntade.