Previous: Jag kramade om mamma och Gustaf en sista gång och lovade att jag skulle ringa biljoner gånger om dagen. Jag och Juliette hoppade in i pappas bil medans pappa sade hejdå till resten av familjen. Efter ett par minuter hoppade pappa in framför ratten och startade bilen. Så fort bilen startades sattes radion på. Jag kollade bak på Juliette som satt med mobilen i handen. Hon kollade upp och log.

”Förstår du att det här händer på riktigt?”

”Vet du vad? Jag tänkte precis samma sak.” Jag skrattade åt Juliette och vände mig om igen. Jag var tvungen att nypa mig själv för att se om jag drömde. Jag var vaken.

Jag kunde känna hur flygplanet sakta ner. Jag tittade ut genom fönstret och såg att vi närmade oss marken. Flyplanet nuddade marken med en duns och jag var nära på att skrika till. Mathilda som hade sovit hela flygturen vaknade till och gnuggade sig i ögonen. Hon gäspade stort. Edward, Mathildas pappa, hade ta mig sjutton läst dagstidningen hela vägen hit. Han tittade nu på sin dotter och nöp till henne i sidan.

”Vi är framme. Öppna ögonen och titta ut.” Han pekade ut genom fönstret. När Mathilda såg asfalten och de andra flygplanen skrek hon till. Hon stoppade händerna framför munnen och kollade på mig som bara skrattade. Hennes ögon var stora som ballonger och jag hade nog aldrig sett henne le så stort förut. Jag log tillbaka.

Snart hördes rösten som sade att vi kunde knäppa upp bältena. De tackade sedan för att vi flugit med deras bolag och slutade med: Välkommen till London! Fjärilarna i magen ville inte lugna ner sig och jag kunde inte sluta le. Vi ställde oss upp, tog vårt handbagage och gick ut ur flygplanet. Vi började gå mot det sakta rullbandet där vi skulle hämta våra väskor. Vi ställde oss vis sidan och väntade på väskorna. Tillslut såg jag min väska och gick fram och tog den. Så fort jag ställt mig bredvid dem andra igen kom en ung kille fram till mig och tittade ner på väskan.

”Excuse me miss... but I think you took the wrong bag.” Hans brittiska dialekt gjorde mig knäsvag. Jag stammade ett förlåt och gav honom väskan. Så fort han lämnat oss brast Mathilda ut i skratt. Hon pekade på mig och sedan på väskorna. Jag fattade ingenting. Hon höll ena handen för magen och den andra för munnen. Edward som pratade i telefon visade med fingret att hon skulle lugna ner sig. Hon tog ett djupt andetag och öppnade sedan munnen för att äntligen prata.

”Såg du din min eller?! MINEN. Du rodnar ju! Haha. Tyckte du han var snygg? Klart du tyckte!” Hon flinade stort och rörde på ögonbrynen. Jag slog till henne på armen och gav henne en blick som kunnat döda. Mathilda fortsatte skratta.

”Håll truten din tönt. Jag blev bara lite förvånad, okej?” Jag försökte vara allvarlig men det var inte lätt när Mathilda stod och skrattade mig rakt upp i ansiktet. Edward som stoppat ner telefonen och fått tag i våra väskor stod nu en bit längre bort och vinkade åt oss att komma. Vi började genast gå mot honom. 

”Girls! We have to find a taxi.” Edward pratade engelska. Jag hade hört honom göra det förut men det kändes ändå en aning ovant. Det var å andra sidan lättare att förstå honom på engelska; hans svenska sög. SÖG.

Vi gick ut ur byggnaden och ställde oss sedan på trottoaren för att se om vi fick tag på en taxi. Edward vinkade vant in en taxi och vi lade alla våra väskor i bagaget. Jag och Mathilda hoppade sedan in i baksätet medans Edward satte sig fram hos chauffören. Han sade vart vi skulle och taxibilen körde ut på vägen. Edward och taxichaffisen började genast prata och skratta. Edward trivdes som fisken i vattnet, det såg jag. Det här var hans hem.

Vi var här. Vi var verkligen i London, i freaking England. Taxin vi satt i var på väg mot lägenheten pappa nyligen köpt. Juliette och jag hade dragit lott om vem som skulle få välja rum först. Jag hade vunnit. Ha.

Jag tittade ut genom bilfönstret och såg flera utav de saker jag bara sett på bild tidigare. Det var många människor överallt på gatorna trots att det var sent på kvällen. Gatulamporna lös svagt. Pappa vände sig om för att säga att vi snart var framme och jag kollade glatt på Juliette innan jag återvände till att kolla ut genom fönstret. Plötsligt såg jag en stor, gigantisk arena vid vattnet. Utanpå byggnaden stod det stort: Euro 2012. Jisses, det hade jag glömt bort. Det var EM, fotbolls EM. Flera av matcherna skulle spelas här i London. Jag var ingen galen hulligan men jag gillade att kolla på fotboll. Mest för att killarna som spelade var grymt snygga. Ovanför de stora dörrarna som ledde in till arenan hängde två stora flaggor. En spansk och en engelsk. Jag slutade andas. Någon måste skoja med mig. Jag slog till Juliette på axeln, hon vände sig snabbt om och kollade argt på mig.

”OH MY GOD. Jag tror jag dör. Jag avlider. Nu. Right here right now. KOLLA på flaggan! Det är Spanien.” Spaniens landslag var mitt favoritlag, utan tvekan. Dessutom så var lagets stjärna ingen mindre än Fernando Torres. Fernando Torres. Vet ni inte vem det är? Gå och sätt er i ett hörn och skäms. Eller googla på det.

”Jag ser, jag ser. Herregud. Ta det lugnt. De är i samma stad som oss, who cares?” Världens snyggaste kille var i samma stad som oss och det ända hon sade var who cares? Dra mig baklänges.

Pappa tittade bak på oss och log finurligt. Vad hade hänt med honom? Jag hade inte sett honom le sådär busigt på evigheter. Han kollade på mig och sedan på Juliette.

”Hey Mathilda... How much do you think we can get for theese?” Han tog upp två vitrosa biljetter. Jag böjde mig fram för att se vad det stod på dem. Jag läste högt:

”VIP. London OS Arena. England against...” Mitt hjärta slutade slå och min haka var nere vid backen. ”SPAIN?!”

Pappa skrattade åt mig. Juliette tittade på biljetterna hon med och gapade nästan lika stort.

”And you two are going. If you want to? The game is on Wednesday so you got time to think...” Var han helt från vettet? Jag kramade om halsen på honom och han skrattade högt. Juliette satt bredvid mig och log för sig själv.

”I got them from my work and I thought you needed them more than me so… Here you go girls!” Han räckte oss biljetterna. Juliette och jag tog varsin biljett och kramade om varandra. Det här var sjukt. Vi hade VIP-platser till en EM match och jag skulle få se Torres in real life. Sjukt.

Kommentera och säg vad du tycker!
Kram Mathilda och Juliette