Kapitel 1. Converse

Alarmet på mobiltelefonen ringde, vilket betydde att klockan var 06.00. Egentligen undrar jag varför jag satt alarmet så tidigt, eftersom jag ändå alltid går upp tjugo över. Någon gång kanske jag skulle få för mig att gå upp vid sex, vem vet. Jag stängde snabbt av alarmet, kröp återigen ner i sängen och kollade upp i taket. Jag kände något tungt och varmt liggandes nere på mina fötter och förstod direkt att det var min katt Flisan som låg och sov ovanpå täcket. Hon drömde nog, eftersom det med jämna mellanrum kom små morrande läten från hennes lilla mun.
Pappa kom in i mitt rum, as always. 

"Mathilda, vilken tid åker du?" Jag förstod att han var trött, det hördes på rösten. Man lade också märke till hans brittiska dialekt, nu när han var trött och inte orkade anstränga sig när han pratade svenska.
"Tjugo över sju." Mumlade jag under täcket. "När börjar du?" Jag visste egentligen redan svaret på min fråga, lika väl som pappa visste varför jag frågade.
"Jag hinner inte skjutsa dig idag, jag har ett möte vid åtta. Tyvärr." Sade han lite tystare.
"Okej då." Sade jag besviket och suckade. Att låta besviken var egentligen något jag spelade, jag hade än inte gett upp hoppet på att få skjuts till skolan idag. Jag hatade att åka buss, verkligen. 
"Gå upp nu!" Sade pappa och lämnade rummet. 

Jag försökte försiktigt gå ur sängen, rädd för att störa Flisan i hennes drömmar. Jag ville egentligen inte ta av mig täcket heller, eftersom jag visste att det var kallt i rummet. Dock så var jag tvungen, att stressa var det sista jag ville göra. Jag klev ur sängen och kröp fram till stegen som gick ner till resten av mitt rum. Jag har nämligen min säng uppe på ett loft. Från början hade det varit häftigt med ett eget loft, det var som en extra våning, men just nu var det mest jobbigt. Jag klättrade ner för stegen på nyvakna ben och tillslut kände jag golvet under mina fötter. Jag gnuggade mina ögon för att få dem att vakna till lite, sedan gick jag raka vägen till toaletten. Jag ropade ett sömnigt "godmorgon" till min mamma som satt på hennes och pappas säng i sovrummet och vek tvätt. 
När jag nu hade lagt märke till vad klockan var när jag stod och valde kläder, fick jag lite panik. Varför kunde jag aldrig lära mig att bestämma kläder dagen innan? Jag slängde snabbt på mig ett par blåa jeans shorts och ett vitt virkat linne. Det var ganska varmt ute, det var fortfarande sommar, men jag satte ändå på mig en vit cardigan över. Det var kallt i skolan. 
Nu halvsprang jag till badrummet och hörde knappt mamma när hon sade:
"Vad fin du är." 
Ett simpelt tack fick jag fram. Min mamma var alltid så snäll, hon uppmuntrade mig alltid. Även när jag hade dåliga dagar. 
Jag ställde mig framför den stora spegeln i badrummet. Jag borstade först håret och lät sedan mina långa guldiga självlockar hänga ner över axlarna. Jag orkade inte riktigt anstränga mig när det gällde sminkningen, plus att tiden började rinna ut, så jag lade snabbt på lite Foundation på mina rödblommiga kinder sen fick det vara klart.

Jag snodde lite av mammas parfym innan jag sprang ner för trappan och satte mig vid köksbordet. Jag åt snabbt upp min frukost, småpratade lite med min lillebror Gustaf och sprang sedan upp för att borsta tänderna.

När jag kom ner igen plingade min nya iPhone som jag fått i julklapp. Ett SMS från Juliette:

"Åker du buss? När är du på skolan?"


Samtidigt som jag läste för mig själv kikade pappa ut från kontoret och sade: 
"Mitt möte är inställt, du slipper ta bussen, jag skjutsar dig." 
"YES!" Ropade jag och sträckte ut armarna i en segergest. "Kan vi plocka upp Juliette på vägen?"
"Japp, det kan vi. Säg till henne att gå ut till LIDL om en kvart." Svarade pappa innan han gick tillbaka in till kontoret. 

Jag tog upp telefonen igen, klickade mig in på meddelanden och svarade Juliette:

"Pappa skjutsar. Vi hämtar upp dig vid LIDL om en kvart."


Jag gick sedan för att ta på mig mina vita, något slitna, Converse och drog sedan på mig den svarta skinnjackan. Fit for fight.

"Pappa, jag är färdig! Ska vi åka eller?" Ropade jag högt, nästan så att jag hajade till själv.
"Jag vill ha en kram först." Hörde jag mamma säga uppifrån övervåningen.

Mobilen vibrerade, SMS från Mathilda:

"Pappa skjutsar. Vi hämtar upp dig vid LIDL om en kvart."


Jag börjar allvarligt undra om hon kan se in i framtiden, hur visste hon att jag hade försovigt mig idag igen? Vi måste ha någon sorts telepatetisk Connection.

Jag plockade ihop mina skolböcker och lade in dem i mappen, som jag sedan lade ner i min stora färglada väska med amerikanska flaggan på. Jag tog sedan fram de turkosa Conversen, som jag köpt i Sydkorea när jag varit och hälsat på pappa. Jag saknade honom så. Jackan hängde som vanligt på kroken under fönstret. Idag fick jag inte glömma mitt busskort, vilket jag nu hade gjort några gånger. Innan jag gick pussade jag min lillebror på pannan och kramade om mamma. 

Jag tittade en sista gång på klockan och såg att den redan var kvart i. Jag halvsprang sista biten tills jag såg den välbekanta gråa Volvon stå parkerad på LIDL’s parkering. Jag vinkade smått innan jag hoppade in i bilen, lite andfådd.

"God morgon! Allt bra?" Sade Mathilda så fort jag satt mig i bilen.

Justin Bieber spelades på högsta volym, som vanligt. Hela bilen dansade kändes det som. Egentligen förstod jag inte riktigt varför alla var så himla kära i honom. Visst, han kunde sjunga och var inte ful. Men ärligt talat, vissa fans var lite överdrivna. Mathilda är en av dem, hon pratar jämt om honom och hon vet till och med vilket BB han föddes på. Hon brukar förklara att hon inte alls är en stalker utan en belieber, vad nu det betydde.

"Good morning people!" Sade jag glatt tillbaka. "Allt är bra, hur det själv?"
"T
rött" Svarade Mathilda innan hon gick tillbaka till att sjunga med i Biebers kärlekslåtar.

Nu var vi framme vid skolan. Mathildas pappa Edward släppte av oss på parkeringen bakom skolan. Säkerheten först, det var båda våra föräldrar överens om. Jag såg några av våra klasskompisar gå mot skolan, från busshållplatsen. Klockan var åtta, vi började om en kvart. Mathilda kramade om sin pappa, vi tackade honom för skjutsen, steg sedan ur bilen och började gå mot skolan. Den här dagen skulle gå fort, det var vår kortaste dag och vi hade bara tre lektioner. Det var fredag.


Kommentera och säg vad du tycker!
Kram Mathilda och Juliette
Trackback
RSS 2.0