Previous: Emelie tog fram filmerna och vi gick tillsammans in till vardagsrummet. Hon gav mig The Notebook som jag stoppade in i DVD- spelaren. Alla satte sig ner i den stora soffan och Alina tog fram filtar samt kuddar till allihop. När jag valt språk och tryckt på play satte jag mig ner mellan Cissi och Emelie. Plötsligt börjar min mobil vibrera och alla blickar riktas mot mig. Förvånat grävde jag fram mobilen som låg i min bakficka och ställde mig sedan upp. Vem kan det vara? Jag ville inte störa dem andra så jag gick istället ut till köket. Jag tittade på displayen, dolt nummer. Jag tryckte på grön lur och harklade mig innan jag svarade:

”Hello?”

”Bella! I’ve missed you so much! How are you?” Sade en röst jag kände igen alldeles för väl. Victoria.

Victoria var en tjej (no kidding) från Sverige. Vi hade blivit kompisar när jag var där för att hälsa på mina kusiner som för övrigt flyttat dit. Förutom Victoria, och mina två kusiner, hade jag inga som helst band när det gällde Sverige. Det enda jag visste var att det var riktigt kallt och att de åt köttbullar på julafton. Victoria och jag träffades i Stockholm, när jag var ute med mina kusiner. Vi upptäckte snabbt att vi hade mycket gemensamt och delade åsikter om många saker.

”Hi! I’ve missed you too. I’m fine, how are you?” Sade jag glatt. Det var säkert flera månader sedan jag ens pratat med henne. Vi höll såklart kontakten via facebook och twitter, men att riktigt prata hade vi inte gjort på länge.

”I’m good. Hey, I heard about Harry…. Congratulations!” Sade Victoria med glädje i rösten. Visste hon också om det? Harry. Nu var han i mitt huvud igen, jag som nyss börjat tänka andra tankar.  

”No, it’s not like you think. He’s just…” Vad var han för något? ”… a friend” Sade jag osäkert. Att kalla honom vän var egentligen värre att säga, men hellre det.

”Yeah right, and I’m the next Top Model. By the way, I’ve got great news! My family and I are going to England for vacation this summer, when school has ended!” Jublade Victoria.

“Are you kidding me? That’s awesome! I can’t wait!” Sade jag och kände hur jag genast blev på bättre humör. Det var inte jättelångt kvar till skolan slutade, i alla fall inte här i England. Hur de gjorde i Sverige hade jag ingen aning om men det kunde inte skilja så värst mycket. Om mindre än två veckor skulle jag gå ut tvåan, likaså Victoria.

”I know! We’ll try to get a hotel near your house so we can hang out. I’ll call you, okay?”

“Great! Bye!” Sade jag och lade på. Jag gick in till dem andra som satt alldeles knäpp tysta och tittade på filmen. Jag såg hur en tår lämna Emelies öga och föll längsmed hennes kind. Hon var känslig, och grät för nästan ingenting. När hennes hamster dog blev hon deprimerad och gick inte att prata med på flera dagar. Det var det som gjorde henne till Emelie.

Jag gick fram till soffan och klämde mig ner på samma plats som jag suttit på förut.  Emelie och Alina tittade nyfiket på mig och jag förstod vad de tänkte, vem de trodde det var som ringde.

”No, it wasn’t him. It was Victoria, you know that girl from Sweden?” Sade jag och log mot mina kompisar. De såg först lite besvikna ut men nickade sedan. ”She’s coming here on holiday, with her family.”

”Great, it’ll be so fun to finally meet her.” Sade Alina glatt och log med hela ansiktet. Jag nickade och vände mig sedan mot filmen. Jag lutade mig tillbaka och drog upp benen från golvet. Jag gäspade stort och kände hur tröttheten tog tag i mig. Det hade varit en lång dag, med alldeles för många händelser. Jag visste dock att morgondagen skulle bli tusen gånger värre, om jag nu fick tag på Harry. Hur jag skulle göra visste jag inte. Förmodligen skulle jag försöka kontakta honom via Brianna, eller farfar. Jag tvekade fortfarande på om jag verkligen skulle göra det men försökte dock intala mig själv att det var det enda rätta, det var rättvisast både mot mig själv och mot honom. Vad jag skulle säga till honom var en annan femma som jag inte ens orkade tänka på. Jag skulle ta det som det kom och säga vad som kändes rätt just då. Jag stängde ögonen och lutade mig mot Cissis axel. Hur filmen slutade fick jag aldrig veta.

Jag vaknade morgonen efter av att någon kittlade mig under fötterna. Jag sparkade vilt och satte mig tillslut upp. Framför mig satt Harry, med ett obehagligt leende på läpparna. Det var något som inte stämde med honom. Jag granskade hans ansikte noga och såg vad det var. Hans ögon var röda, knallröda. Som om han gråtit i flera år. På sig hade han en sönderriven vit t-shirt och jeansen var alldeles leriga. Vad sjutton hade han gjort? Han böjde sig framåt och tog tag i min nacke. Jag drog mig ur hans grepp och flyttade mig längre ifrån honom. Plötsligt tog han fram en kniv samt en ögonbindel. Han hoppade närmare mig och min rygg möttes av soffkanten. Jag försökte ställa mig upp men han drog snabbt ner mig igen. Han höll ett hårt och stadigt tag om min armled. Smärtan slog mig och adrenalinet pumpade. Han tryckte ner mig på rygg och höll sedan ner mig med sina muskulösa armar. Jag hade ingen chans. Jag lade märke till ilskan som syntes i hans röda ögon. Hela han utstrålade självsäkerhet och ilska. Han knöt ögonbindeln hårt för mina ögon och det blev genast svart. Jag kände hur han drog en kniv längs min hals och hörde sedan hur han viskade:

”You’ve destroyed Larry Stylinson.”

Jag öppnade mina ögon och såg mig omkring. Harry var borta, likaså ögonbindeln. Jag satte mig upp och upptäckte att jag låg i min säng. Solen sken genom det stora fönstret vilket gjorde att jag var tvungen att kisa med mina nyvakna ögon. Det var bara en dröm. En hemsk mardröm. Svetten rann fortfarande från min panna och kudden jag legat på var genomblöt. Jag tog ett djupt andetag och drog bort täcket från mina ben. Jag ställde mig upp och gick fram till spegeln som satt i mitt rum. Jag kände med handen på min hals för att försöka komma ihåg hur drömmen slutat. Hade han tagit livet av mig? Snacka om att jag kollat på alldeles för många skräckfilmer. Stackars Emelie, Alina, Cissi och Hanna. Jag hade knappt kollat på filmen. Jag drog på mig en morgonrock och ett par tofflor innan jag sprang ner i köket där mamma och pappa satt vid köksbordet.

”Hello there sleepyhead.” Sade pappa och tog en slurk av sitt kaffe samtidigt som han läste dagstidningen. Jag tittade på klockan. Halv ett. Vänta… Halv ett?! Åh herregud. Jag hade missat halva dagen.

”We felt sorry for your friends yesterday, so we drove them home.” Sade mamma och log mot mig. Jag nickade tacksamt och lade på minnet att jag skulle ringa upp dem och be om ursäkt så fort jag fick tid. Jag satte mig ner på en stol och började bre på en macka. Mamma hällde upp äppeljuice i ett glas som hon sedan gav till mig.

”Do any of you have Briannas number?” Sade jag plötsligt. Mamma och pappa växlade några snabba blickar innan de kollade förvånat på mig. Jag var tvungen att ta tag i saken, det fanns ingen återvändo. Om jag nu även skulle drömma mardrömmar var det ett måste. Imorgon var det skola och fick jag inte sova inatt skulle jag se ut som en zombie imorgon.

”Uhm… Yeah, of course. But, why?” Sade pappa och harklade sig.

”I... have decided that I wanna spend some more time with my grandpa… and Brianna.” Ljög jag. Det gjorde ont att säga med det var bäst att inte nämna varför jag egentligen ville ha hennes nummer.

”Well, that’s good. I’m glad that you’ve changed your mind about her. I’m gonna go grab my phone.” Sade pappa glatt och reste sig upp. Han lämnade rummet och kom tillbaka två sekunder senare. Han sade numret som jag samtidigt skrev upp på en lapp. Jag åt snabbt upp min frukost och tog sedan med mig lappen upp på mitt rum. Jag stängde dörren efter mig och gick fram till sängen där jag satte mig ned. Jag tog fram min telefon och slog numret. Motvilligt klickade jag på ring och snart hördes de välbekanta tonerna.   

”Brianna.” Svarade hon efter några signaler. Jag fick tunghäfta och kom inte riktigt på vad jag skulle säga. Den här biten var inte riktigt lika genomtänkt som Harrydelen.

”Hi, it’s Gabriella. I hope I didn’t disrupt you or anything.” Sade jag osäkert och ställde mig upp. Jag började ängsligt gå fram och tillbaka.

”Oh, no sweety! What’s on your mind?” Sade Brianna vänligt. Jag tvekade lite innan jag sade:

”Ehm… I was actually going to ask you if I can get Harrys number. I really need to speak with him.”

“Uh, of course. Is everything alright?” Sade hon oroligt.   

“No, not really.” Sade jag lågt, nästan som en viskning.

“Okay, well…Here it is, ready? 03345671.” Sade hon samtidigt som jag skrev upp det. Jag tackade Brianna innan jag lade på. Nu var ett hinder avklarat, nästa väntade runt hörnet. Jag tog ett djupt andetag innan jag ringde numret jag fått av Brianna. Mitt hjärta hade aldrig slagit så fort som nu, och jag förstod inte ens varför. Jag som aldrig blev nervös. Plötsligt försvann tonerna, vilket betydde att någon svarat. Ingen sade något, det enda som hördes var andetag.

”Hello?” Sade jag försiktigt och väntade på svar. Jag hörde hur någon skrattade men annars var det tyst. Hade Brianna gett mig fel nummer eller hade jag skrivit fel?

”Oh shit! Zayn, I think we’re talking to someone.” Skratt. “Hello? Are you there?” Sade en killröst. Han pratade engelska men lät inte brittisk. Som om han vore från Skottland eller typ… Irland? Jag kände inte igen dialekten. I vilket fall som helst, var det inte Harry. Jag måste ha slagit fel nummer, helt enkelt.

”Sorry, I think I have the wrong number. I’m looking for Harry Styles?” Sade jag och när jag inte fick något svar, förutom skratt, bestämde jag mig för att lägga på. Precis när jag skulle trycka på knappen var det någon som sade:

”Wait, this is Harrys phone. We’re just… not Harry.” Sade en annan killröst. Jag blev förvånad och visste inte riktigt hur jag skulle reagera.

”Euhm… Alright… Can I talk to him?” Sade jag och bet mig i underläppen.

”Well, he’s not here right now. Can we leave a message?” Sade killen med dialekten.

“I really, really need to speak with him. Where is he?” Sade jag bestämt. Gick det inte att prata med honom per telefon skulle det kanske fungera att träffa honom istället. Även fast den tanken var desto mer skrämmande.