Jag lade handen på min panna och bad att den skulle vara varm. För en gångs skull ville jag faktiskt ha feber. Men icke då. Pannan var svalare än frysavdelningen i en affär. Du vet där det finns mjölk, yoghurt, filmjölk… You get it. Jag öppnade dörren till min stora garderob och försökte lista ut vad jag skulle sätta på mig. Allra helst skulle jag vilja åka i ett par mjukisar och en hoddie men då skulle mamma teleportera mig till landet ingenstans. För henne, och pappa, var det viktigt vad man hade på sig. Särskilt när man skulle träffa släkten. Vilket var precis vad vi skulle göra just nu. Happy face? Typ inte.

Farmor fyllde år. Det kändes som hon jämt skulle fylla år. Var det verkligen så länge sedan vi var där på kalas? Det kändes som igår.

Den största anledningen till varför jag inte hade lust att åka var dock inte farmor. Det var farfar, och hans nya tjej. Tjej var egentligen fel att kalla det. Kärring, om du frågar mig. Egentligen förstod jag inte riktigt ens varför farfar och hans tjej skulle komma på farmors födelsedag. Vad hade de egentligen där att göra? Jag hade tappat nästan all respekt för min farfar. De hade varit gifta i trettio år, fått tre barn och verkade vara världens lyckligaste par. Då får farfar för sig att vara otrogen. Japp, otrogen. Konstigt nog blev inte farmor arg på farfar. Det gjorde mig mest förbannad. Farfar förtjänade en stor fet utskällning. Gamla par skulle hålla ihop, så var det bara. De skulle vara gifta till någon av dem dog. Jag antar att sagor inte alltid slutar lika lyckligt som i böckerna.

”Gabriella! Hurry up, for god’s sake!” Ropade mamma nerifrån. Hon lät stressad och en gnutta arg. Jag slängde snabbt på mig kläderna, tog en snabb titt i spegeln och rusade sedan ner för trapporna.

”I don’t want to go. Seriously.” Sade jag och tittade surt på mamma som höll fram halsbandet jag fått av farmor när jag slutade högstadiet.  En av mina två bröder stod vid ytterdörren och hans ögon var fastklistrade vid mobiltelefonen. Han spelade säkert Super Mario eller något annat skitspel som inte gjorde någon nytta. Då kom jag på en grej. Vart var den andra? ”Mom. Where’s Jordan?”

”I know you don’t want to come but it’s your grandma’s birthday and she would become so happy if you showed up, you know.” Sade mamma och tittade på mig med överlägsna ögon.

“You didn’t answer the question. Where the heck is Jordan?” Sade jag argt och spände ögonen i min mor.

”Jordan isn’t coming; he is doing this thing with his friends. He said that if he gets some time over, he will stop by.” Skojade hon med mig? Varför var jag tvungen att följa med, och inte han?

”Mom, don’t you get it? He’s lying; he doesn’t want to come either.” Jag lade mina armar i kors och suckade högt. Han var faktiskt inte så mycket äldre än mig och om han fick bestämma, borde jag också få göra det.

”Your brother is older than you and we want you to come with us. End of discussion Gabriella.” Sade mamma bestämt. Jag suckade ännu högre, satte på mig skorna och gick sedan ut till bilen. Min lillebror satt fortfarande med mobilen i händerna. I baksätet, på min plats, den här gången.

”Max, move your ass!” Sade jag och puttade till honom på armen. Han kollade surt upp på mig och flyttade sig sedan ett hack åt vänster. När jag satte mig ner lutade jag huvudet mot nackstödet och blundade. Hur skulle jag överleva detta?  

När vi kom hem till farmor stod det redan massor av bilar på vägen utanför hennes hus. Precis som alltid. Farmor hade säkert bjudit över hundra personer, åtminstone nittionio. Det var nog inte bara släkt utan också gamla, och nya, vänner. Kände jag farmor rätt hade hon till och med bjudit sopgubben. Vi klev alla ur bilen och började gå mot det stora huset. Egentligen förstod jag inte varför hon inte flyttade, hon bodde faktiskt ensam numera. Dessutom skulle hon tjäna hur mycket pengar som helst på att sälja huset. Det låg vid stranden, hade havsutsikt och det fanns tre våningar. Farmor och Farfar hade slagit på stort, en gång i tiden.


Istället för att knacka på eller gå in genom entrédörren gick vi runt huset tills vi kom till baksidan, där det fanns en stor terrass. På terrassen som låg mot havet stod det tre långbord som farmor dukat med finaste servisen. Runt om borden satt det fullt med människor som hejade glatt när vi kom. Jag kramade och grattade farmor som stod upp och pappa gav henne vår present som hon gick och lade på ett bord som redan var fullt av paket. Jag log mot alla jag kände igen och de log artigt tillbaka. Då såg jag dem. Farfar och Brianna. De satt bakom alla andra vid ett eget bord i hörnet. Farfar hade en ölburk i ena handen och när han såg att jag kollade på honom vinkade han glatt med den andra.

”You should go and say hello.” Viskade pappa i mitt öra. Mamma och Max var redan framme vid deras bord och hälsade artigt på båda två.

”Are you kidding me?” Sade jag och höjde på ögonbrynen. Pappa tog tag i min arm och ledde mig sedan mot deras bord. Nu fanns det ingen återvändo.

”Gabriella! How are you? It’s so nice to see you sweetheart!” Sade farfar som ställt sig upp. Han gav mig en hård kram och satte sig sedan ner på stolen mittemot Brianna. Jag log mot min farfar och han gav mig ett stort leende tillbaka. Det var länge sedan jag såg honom, säkert flera månader. Jag saknade honom så det gjorde ont. Brianna harklade sig och jag vände mig snabbt om för att möta hennes gröna ögon.

”Hi Gabriella. I’m so glad to finally meet you again!” Sade hon och gav mig en kram. Jag hade bara träffat henne en gång, kanske två. Jag hade inte direkt någon lust att hälsa på kvinnan som gjort att mina farföräldrar skilt sig, bara sådär. Mamma och jag hade pratat om det här tusen gånger, om hur jag skulle uppföra mig även om jag var sur och arg. Så jag log glatt mot Brianna som satte sig ner igen. Pappa tog fram en bänk som han ställde vid farfars bord och satte sig sedan ner bredvid sin far. Jag svepte med blicken över de andra borden och upptäckte att det var fullt överallt. Attans! Nu var jag tvungen att dela bord med dem också. Jag satte mig ner bredvid pappa och Max satte sig ner bredvid mig. Mamma hade försvunnit men jag var säker på att hon var inne med farmor och ordnade med maten.

”Hey Bella! You know what? Brianna brought two of her grandchildren today. You have never met them and Katie said that it was okay. They should be here somewhere…” Sade farfar och tittade sig omkring. Farmor hade sagt vad? Någon måste skämta med mig. Var det inte nog med att hon själv var här? Jag tittade snabbt på pappa som satt och pillade på servetten. Seriöst! Jag bet mig i läppen och log sedan falskt åt farfar och Brianna. De gick på det, som tur var.

”Oh. That sounds… Fun.” Sade jag och log osäkert. Min pappa fokuserade fortfarande på servetten och Max spelade fortfarande det där jäkla spelet på mobiltelefonen.  Var det ingen som insåg att jag behövde lite hjälp? Tydligen inte.  

”Here they are! Gabriella and Max, meet Briannas grandchildren. Harry and Alice.” Sade farfar och höll ut armarna mot Briannas barnbarn som tydligen stod bakom våra ryggar. Jag vände mig om och mötte ett par gröna ögon. Killen med de gröna ögonen höll en liten flicka i famnen och han log snett mot mig. Killen med de gröna ögonen hade en blå skjorta och ett par mörka jeans på sig. Nu hade även pappa och Max vänt sig om. Max visste vem det var, jag visste vem det var. Killen med de gröna ögonen var Harry Styles.

---

Kommentera och säg vad du tycker!
Då var första kapitlet uppe! Vad tycker du? Ska vi fortsätta skriva på den här novellen eller ska vi lägga ner den? Du bestämmer!
Kram Mathilda och Juliette