Previous:”We should probably go inside…” Sade jag och började gå mot dörren. När jag märkte att Harry stod kvar vände jag mig förvånat om. ”Harry, aren’t you coming?”

”I’m coming soon; I just have to go buy some flowers for you. I’ll be right back.” Sade han och gick åt andra hållet.  

Den lilla människan som låg i sin mammas famn var nog det guligaste jag sett på länge. Hans pyttesmå ögon var stängda och de små fingrarna hade han i munnen. De låg tillsammans i sjukhussängen och vid sidan av dem stod en väldigt stolt pappa, min farbror. Jag hade fått en kusin, en liten kille! Både mamma och pappa var framme vid sängen och gratulerade. Jag stod lite längre bort med mina bröder. Här kunde jag ha stått hur länge som helst, och bara tittat på den lilla varelsen. Farfar och Brianna samt Alice och Harry var i väntrummet och väntade på sin tur; vi fick bara vara några åt gången. Innan vi gick ut kramade jag om min farbror samt hans sambo och fick även hälsa på den lilla bebisen. Ett stort leende lekte på mina läppar och det kändes som om alla bekymmer plötsligt försvann. Tänk vad ett litet barns närvaro kan göra skillnad. Vi gick motvilligt ut från rummet och bort till väntsalen för att säga till dem andra att de fick komma in. Jag var nästan tårögd efter mötet med den lilla bebisen och det var lite pinsamt. Bara Harry inte fick för sig att jag grät på grund av att han skaffat blommor åt mig. Även fast det också var ganska gulligt så slog det inte bebisen.

Jag visste inte alls hur jag skulle göra med Harry. Allt han sagt, och gjort, hade fått mig förvirrad. Big time. Han hade rört om i mitt huvud och nu var det svårt att samla tankarna. En del av mig sade: Han lurar dig, du är inte så speciell som han säger. Ge inte med dig. Den andra sade: Fuck this shit! Ta av dig kläderna och hoppa på honom. Okej, kanske inte riktigt så. Men typ. Jag ville lära känna honom, men ändå inte. Jag var rädd att jag skulle falla för honom, jätte rädd. Jag menar, tänk om jag gör det och sen så lämnar han mig helt plötsligt för en annan tjej. Det var en risk jag inte var säker på om jag vågade ta. Jag hade blivit dumpad förr och det var inte direkt något jag jublade över. Ändå ville jag ge honom en chans. En lite ynka chans kunde väl inte skada? Gör han bort sig en gång, då är det goodbye som gäller. Att bara lära känna honom var väl inte så farligt? Jag kunde ju alltid säga stopp.

Så fort vi kom in i rummet ställde sig alla upp. Farfar bar på Alice med ena handen och höll Briannas hand med den andra. Harry stod än så länge bakom dem. Jag hade mer och mer börjat acceptera och respektera Brianna och farfars relation. Inte visste jag varför, men på något sätt blev jag inte lika arg längre när jag såg dem tillsammans. Det tjänade inget till att vara sur hela tiden. Plus, jag saknade verkligen min farfar.

”Can’t we eat some pizza together afterwards?” Sade farfar när han kommit fram till oss. Jag såg hur Harry log stort. Nej, nej, nej… Inte nu. Jag försökte diskret ge min pappa en menande blick men dum som han är…

”Yeah, that’d be great! Right Bells? Then you and Harry could catch up some more?” Sade pappa glatt och buffade till mig på armen. Han blinkade åt mig och jag hörde att Harry skrattade. Min pappa hade blivit väldigt imponerad av blommorna, nästan mer än vad jag själv blivit.

”Shut up.” Sade jag åt Harry som flinade åt mig. Varför ska föräldrar alltid vara så pinsamma? Det var som om de satt hemma på helgerna och planerade hur de skulle skämma ut sina barn. Jag lovar att de gör det med mening, varje gång.

”Super!” Sade min farfar och log mot oss. De gick sedan ut genom dörren och försvann bort mot rummet vi nyss varit i. Jag satte mig ned vid ett av borden och de andra gjorde mig snart sällskap.

”So…” Sade min pappa och böjde sig fram mot mig. Jag förstod vad som skulle komma. ”Harry? He’s a really nice young man.” Pappa log stort mot mig. Jordan busvisslade och jag var nära på att slå till honom i ansiktet. Det hade känts skönt. Pappa och mamma började prata om Harry och hur fina vi var tillsammans. Det kändes som luften försvann och jag var tvungen att göra något.

”Hey guys, you know what? Harry is gay.” Sade jag och ryckte på axlarna. Mamma och pappas hakor försvann ner i golvet och deras ögon var säkert större än Globen och Kebnekaise tillsammans. Det var skönt att äntligen få tyst på dem, även fast jag visste att det var fel att ljuga. Jordan började skratta och försökte samtidigt förklara för Max som inte förstod ett skvatt.

”Oh, in that case…” Sade mamma osäkert och bet sig i underläppen. Jag nickade hastigt och tog sedan upp min telefon. Jag checkade snabbt twitter samt facebook innan jag hörde någon harkla sig från dörröppningen. Min familj reste snabbt på sig och gick fram till de andra som nyss kommit tillbaka. Jag reste mig motvilligt upp och gick med slöa steg fram till dem andra. 

”Wasn’t he pretty? I’ve never seen such a cute baby boy before.” Sade Brianna och vi började långsamt gå mot närmsta hiss. Mamma och Brianna talade med varandra längst fram om bebisen, pappa och farfar gick i mitten och pratade om hocky, bakom dem gick Jordan och Max som spelade Super Mario. Kan ni gissa vilka som gick längst bak? Harry, Alice och Gabriella. Suprise? Knappast. Han bar på Alice som nog helst velat gå själv. Hon sprattlade med benen och tillslut släppte Harry ner henne. Hon sprang glatt fram till Brianna som tog hennes hand. Harry suckade djupt och tittade åt mitt håll. Jag vände mitt huvud mot honom och log . Hans smilgropar blev större och han insåg säkert att jag börjat ge efter. Blommorna hade jag gett till mamma. Hon behövde dem mer än jag. Trädgård, växter eller blommor var inte min grej, det fick hon sköta.

Det låg en pizzarestaurang nästan precis bredvid sjukhuset så vi blev inte tvungna att ta bilen. Jag och Harry fortsatte att gå bredvid varandra under tystnad. Det var härligt när han var tyst, jag gillade honom mer då. Det kändes som han var mer sig själv när han inte sade något.

Tillslut kom vi fram till restaurangen och vi gick alla in tillsammans. Pappa beställde bord för nio personer och han som jobbade där visade oss ett bord vid fönstret. Jag satte mig allra längst in och självklart satte sig Harry mittemot mig. När alla satt sig ned beställde vi dricka samt mat. Plötsligt kände jag en fot mot min fot. Jag kollade upp och såg att Harry flinade. Tå flirtade han?

”My parents think you’re gay so can you please stop?” Sade jag så lågt jag kunde, utan att mamma och pappa hörde.

”What?” Sade Harry högre och började skratta. Jag försökte tysta honom genom att sätta pekfingret för munnen.

”Shhh! They wouldn’t stop talking about how amazing you are and how we would make a great couple so I had to do it, okay?” Sade jag och tittade på Harry.

“A great couple huh?” Sade han och höjde ena ögonbrynet. Mina föräldrar vände sig mot oss och jag log osäkert mot dem. Jag sparkade till Harrys ben under bordet.

”Seriously, can’t you just play along?” Sade jag och spände ögonen i honom.

”Sure.” Skrattade han. Jag log nöjt och tog emot drickan som nyss kommit. Att Harry var gay skulle troligtvis inte hålla i längden, de skulle tillslut komma på sanningen. Hur som helst, fungerade det för stunden.

Kommentera!

Förlåt! Vi skulle lagt upp kapitlet igår men då var klockan mitt i natten. Ni får det nu istället!

Kram!