Previous:

”Here they are! Gabriella and Max, meet Harry and Alice.”

Sade farfar och höll ut armarna mot Briannas barnbarn som tydligen stod bakom våra ryggar. Jag vände mig om och mötte ett par gröna ögon. Killen med de gröna ögonen höll en liten flicka i famnen och han log snett mot mig. Killen med de gröna ögonen hade en blå skjorta och ett par mörka jeans på sig. Nu hade även pappa och Max vänt sig om. Max visste vem det var, jag visste vem det var. Killen med de gröna ögonen var Harry Styles.

Jag log mot Harry som log tillbaka samtidigt som han blinkade med ena ögat. Han förväntade sig säkert att jag skulle hoppa upp och ned som en idiot samt skrika hans namn som om han nyss räddat mitt liv. Ett litet problem bara; jag var inget fan. Speciellt inte av honom.

”Hello.” Sade Harry och nickade mot oss. Jag blängde lite surt på honom utan att han märkte något.

Var det inte konstigt hur världen kunde vara så liten? Av alla människor på jorden… Det syntes att Brianna var stolt över hennes barnbarn, speciellt över Harry. Hon klappade honom på ryggen och log överlägset mot oss. Nu ogillade jag henne ännu mer. När Brianna tittade på mig såg hon däremot lite besviken ut. Hon hade säkert förväntat sig samma reaktion som Harry gjort. Jag förstod ärligt talat inte grejen med One Direction. Att tjejer över hela världen grät, svimmade och i stort sett levde för de här killarna var omöjligt för mig att förstå. Vad var det som gjorde en kille i röda chinos och en randig tröja så himla attraktiv? Seriöst, till och med en nakenråtta skulle sett sexigare ut i lockigt hår. Deras musik var väl typ den enda grejen med dem som var okej. När jag läste om hur Harry varit med fem tjejer samtidigt i samma hotellrum satte jag nästan i halsen. Vem trodde han att han var egentligen?

Harry och Alice hade nu satt sig ned på en pall vid vårt bord, Alice i knät på Harry. Hon kan inte vara så gammal, kanske tre år eller något. När Harry vände henne mot sitt ansikte för att pussa henne på kinden smällde Alice till honom på näsan. Hon var från och med nu officiellt min favorit.

”So, Harry… What are you doing for a living?” Sade min pappa och tittade intresserat på Harry som lämnat över Alice till Brianna. Hade min pappa levt under en sten det senaste året eller? Harry blev chockad, vilket gjorde mig glad. Vi vet inte vem du är gubben, sorry. Heja pappa!   

”Well… I’m in a band called One Direction. Have you never heard of it?” Sade Harry och böjde sig fram. Han tittade osäkert på min pappa som skakade på huvudet.

”Sorry.” Sade pappa och log mot Harry. Han började sedan prata med farfar om någon fisketur som aldrig blivit av. Harrys ögon vilade på mig och det gjorde mig riktigt irriterad. För ett ögonblick kollade jag in i hans ögon men jag vred snabbt på mitt huvud för att inget skulle missuppfattas.  

”Harry! Gabriella! Can’t you young adults come and help me with the cucumber?” Ropade farmor genom fönstret. Jag försökte att skaka diskret på huvudet samtidigt som jag gav farmor en menande blick.

”Ofcourse Ms. Parker!” Sade Harry och reste sig upp. Great! Jag lade armarna i kors och lutade mig mot Max, att skära gurka tillsammans med honom var det sista jag ville. När Harry märkte att jag inte stod upp vände han sig om, tog tag i min han och drog upp mig från bänken. Jag hann knappt tänka efter innan jag stod i farmors stora kök där även min mamma samt farmor var. Jag märkte att min hand fortfarande vilade i Harrys och snabbare än blixten drog jag bort den. Utan att röra en min gick Harry fram till köksbordet där det låg två gurkor, två knivar och en skärbräda.

”Thank you. Gabriella, what are you waiting for? Help Harry. Your mother and I have to go buy some more tomatoes for the salad but we’ll be back soon.” Sade farmor och pussade mig i pannan, sedan försvann de ut genom dörren. Jag gick sakta fram till köksbordet och drog ut stolen som stod längst ifrån Harry, närmast fönstret.

”I won’t bite you.” sade Harry och tittade på mig. Vad skulle jag säga? Du Harry, du är en töntig player och jag gillar inte dig så jag vill inte sitta mittemot dig.

”I know, but I’ll sit here instead. Nice view, you know.” Sade jag och log mot Harry. Jag tog en gurka och en kniv och satte mig ner på stolen.

”You’ve got a nicer view over here.” Jag skakade lätt på huvudet och tog bort plasten från gurkan. ”What’s your problem? I’m not stupid.” Sade Harry och tittade på mig. Hans röst hade ändrats från artig till irriterad på en millisekund.

”My problem? What’s your problem? You think I’m gonna like you just because you’re Harry Styles, don’t you? News flash Styles, I don’t.” Sade jag och började skära i gurkan. Mina händer skakade lite och jag hörde hur Harry drog efter andan.

”You don’t even know me; you could at least give me a chance.” Sade Harry. Nu hade hans röst ändrats tillbaka till hur den lät förut; gullig och oskyldig.

”No.” Sade jag kyligt samtidigt som jag skar gurkorna det snabbaste jag kunde. Jag ville bort härifrån så fort som möjligt, om jag så var tvungen att offra ett finger. Jag hörde hur Harry reste på sig och stolen framför mig drogs ut. Han satte sig ned och suckade djupt.

”I’m not as you think. And I’m sorry for being an idiot, I didn’t mean to. It’s just that I thought you were a fan…” Sade Harry och försökte söka ögonkontakt. Jag kollade snabbt upp på honom.

”I’m not.” Sade jag kanske ännu mer kyligt innan jag återvände till att skära i gurkan. 

”I’ve figured that out.” Sade Harry och fnös. Sedan blev det tyst, varken jag eller han sade någonting. Konstigt nog kändes det inte pinsamt utan bara skönt. Efter en stund bröt Harry däremot tystnaden.

”You’ve got really beautiful eyes.” Sade Harry och bet sig i underläppen.

Jasså, skulle han köra på den taktiken nu? Det skulle säkert fungerat på vilken annan tjej som helst. Harry var van vid att få vad han ville, det märktes. Så fort någon sade emot honom blev han otrevlig. Mig kunde han däremot inte lura, jag såg rakt igenom hans värdelösa spel.

”And you sound better when you’re quiet.” Sade jag och flinade åt Harry som såg lite chockad ut. Han böjde sig framåt och nu var det endast några centimeter mellan våra näsor.

”Don’t play hard, sweetheart. I know you want me.” Sade Harry och rörde på ögonbrynen. Jag hade lust att smälla till honom på kinden men motstod den frestningen. Jag lutade mig tillbaka och log för mig själv.

”Nice try pretty boy, but I’m not buying it.” Sade jag och ställde mig upp. Jag slängde plasten som blivit kvar efter gurkan och hällde sedan ner de färdigskurna gurkskivorna i skålen som stod mellan mig och Harry. Han flinade stort och innan jag lämnade rummet hörde jag honom säga:

”We’ll see about that.”

Kommentera och säg vad du tycker!