Previous: Jag sjönk ner med ryggen mot stenmuren och lade huvudet i mitt knä. Varför jag tog det så hårt, hade jag ingen aning om. Jag varken gillade eller kände killen. Jag borde vara glad. Jag hade fått som jag ville; Harry var med en annan tjej som inte var jag. Jag borde vara den lyckligaste människan på jorden. Men det var jag inte. Jag var förkrossad.

 

 

1 månad senare

 

Jag räckte mig efter glaset som stod vid sidan av min solstol. Mina solglasögon hade åkt ner på nästippen och nu hade även solen gått i moln. Drickan smakade sött men samtidigt starkt.

 

”Hey Bella, can you send me the sun cream?” Sade Victoria som låg bredvid mig. På min andra sida låg Cissi och bortanför henne låg Emelie samt Alina. Jag tog solkrämen som stod under min solstol och gav den sedan till Victoria som log tacksamt mot mig.

 

”Where did the sun go? Gosh, I’m freezing.” Sade Emelie och reste på sig. Hon tog på sig kläder och satte upp håret i en hästsvans.

 

”Me too.” Sade jag och gjorde som Emelie. Jag satte mig sedan ner igen och tittade på Alina som hade somnat. Hon såg lite rolig ut med solhatten nerdragen för ansiktet och en tidning liggande på magen. Emelie gav mig en busig blick och jag förstod precis vad hon tänkte. Vi gick fram till vår pool och fyllde en hink med vatten.

 

”Oh, guys. That’s mean.” Sade Cissi och skrattade. Jag skakade på huvudet och tittade på Alina som nu även börjat snarka. Vi gick och ställde oss bredvid henne innan vi hällde ut hinken med ett SPLASH. Hon bokstavligt talat flög upp ur solstolen och kollade förvånat på oss som gapskrattade.

 

”OH MY GOD!” Skrek hon och började springa emot oss. Vi skrattade samtidigt som vi försökte komma ifrån henne. Jag kollade bakom mig och såg inte vart jag satte foten. Plötsligt låg både jag och Emelie i poolen. Jag hörde henne skrika under vattnet och tillslut kom jag upp till ytan. Alina, Cissi och Victoria stod vid kanten och skrattade åt oss.

 

”Payback is a bitch.” Lyckades Alina få fram mellan alla skrattattacker. Jag titta surt på henne och snart dök även Emelie upp vid min sida. Jag simmade mot stegen och klättrade uppför kanten. När jag kom upp klistrade mina kläder fast runt kroppen och det droppade om hela mig. Cissi räckte mig samt Emelie varsin handduk.

 

”That wasn’t funny.” sade jag surt och blängde på Alina.

 

”Yes, it was.” Sade hon och flinade åt mig. Jag torkade mig i ansiktet och tog sedan av mig mina dyblöta kläder som jag hängde upp över solstolsryggen. Plötsligt kom Jordan ut från altandörren. Han gick fram till Cissi och kramade om henne.

 

”What the heck have you done?” Sade han och tittade på mig, Emelie och Alina som var dyngsura.

 

”You’re supposed to get wet in the summer.” Sade jag och ryckte på axlarna. ”And that sounded so wrong…” Lade Victoria till och puttade mig i sidan. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. När jag gjorde det, slog jag till mig själv i pannan och skrattade. ”But you know what I mean.”

 

”We sure do.” Sade Jordan och flinade stort. ”By the way, I was going to tell you that our uncle has had a baby and we’re going to the hospital this afternoon, alright?”

 

“What?! That’s great! Is it a boy or a girl?” Frågade jag glatt. Jordan ryckte på axlarna och gick därifrån. Hur kunde han inte bry sig? Vi hade nyss fått en kusin! Killar alltså… Cissi följde efter honom och tog tag i hans hand på väg in. Han vände sig om och pussade henne på munnen. Jag log åt hur gulliga de var, Cissi hade blivit som en extra syster för mig.

 

”What now?” Sade Victoria och log mot mig. Min mage kurrade högt och det blev svaret på Victorias fråga. Jag hade sovit bort frukosten så jag var ganska hungrig.

 

”Lunch?” Sade jag och skrattade. Vi gick tillsammans in i huset och upp till mitt rum för att hitta torra kläder till mig, Alina och Emelie. Victoria satte sig på sängkanten medan vi snabbt bytte om.

 

Nere i köket stod mamma vid spisen och lagade mat. Perfekt tajming.

 

”Hi girls, are you hungry? Gabriella, did you hear about your uncle? We’re going there as soon as we’ve eaten.” Sade mamma glatt och dukade fram tallrikar.

 

”Yeah, we’re starving. And yes, Jordan told me.” Sade jag och satte mig ned på en köksstol och de andra gjorde likadant. Pappa, Jordan, Cissi och Max kom även efter en stund.

 

”So, are you enjoying your break?” Sade pappa samtidigt som vi åt.

 

”Oh, yes.” Sade jag och log. De andra nickade instämmande.

 

”How’s it going with the boys Bella?” Sade Jordan och blinkade åt mig.

 

”Ha-ha. That’s really not of your business.” Sade jag och blängde på Jordan.

 

”So there is someone?” Retades Jordan. Mina kompisar skrattade och jag kände hur mina kinder hettade till.

 

”No.” Jag talade faktiskt sanning, sedan Harry hade det inte hänt något speciellt. Alla rykten hade försvunnit med tiden utan att varken han eller jag sagt något. Jag hade gått vidare och inte haft en tanke på honom. Han var en idiot, och det gick inte att ändra på.

 

”Alright then…” Sade Jordan och ryckte på axlarna. Typiskt syskon. Han vände sig mot Cissi och de började plötsligt råhångla från ingenstans, mitt framför oss. Pappa skrattade lite medan mamma blev generad.

 

”Get a room you two! Are you guys finished, shall we go?” Sade jag och tittade på mina kompisar som såg ut att ha ätit klart. De nickade innan de ställde sig upp. De tackade även min mamma och bar bort disken till diskhon. Sådant som jag slutat göra för länge sedan. När vi kom ut i hallen sade Victoria:

 

”I should probably get going. Tell your uncle I said hello.” Hon började ta på sig skor samt jacka. Innan hon gick gav jag henne en bamsekram och sade även att vi skulle ses någon annan dag. Emelie och Alina var tydligen också tvungna att gå eftersom de skulle in till stan och shoppa. Jag sade hejdå till mina kompisar och de gick ut. Nu var det bara jag kvar. Jag sprang upp på mitt rum för att byta om från mjukiskläder till något mer passande.

”Gabriella, are you ready? We’re going!” Skrek pappa nerifrån. Jag tog bort min mobil från laddaren och sprang ner till de andra som redan stod påklädda i hallen. Jag slängde på mig ett par skor och gick sedan efter min mamma, pappa, storebror samt lillebror ut till bilen. Hela familjen, helt enkelt. Jag var riktigt spänd på att få träffa min nya kusin. Jag hade endast två sedan innan och de bodde i Sverige, vilket gjorde att jag knappt fick träffa dem. Att min farbror, tillsammans med hans tjej, fått ett barn var helt otroligt. Jag hoppade in i bilen och pappa började köra mot sjukhuset.

 

 

När vi kom innanför sjukhusdörrarna fick jag genast lite panik. Jag gillade inte sjukhus men visste dock att jag var här för en bra sak. Jag hatade hur sjukhus var designade, alla känslolösa färger på väggarna och vita gardiner. De långa korridorerna var lite skrämmande och det sprang alltid folk klädda i vitt fram och tillbaka. Vi gick till receptionen och frågade i vilket rum de låg. Receptionisten log mot oss och sade att vi skulle gå till rum 327. Varför det numret påminde mig om något, kom jag inte ihåg. Men det var något med det numret som sade att jag borde. Jag skakade lätt på huvudet och lämnade den tanken bakom mig. Vi gick snabbt mot rummet och när vi närmade oss dörren kom en läkare fram till oss.

 

”I’m afraid you have to wait outside; they’ll soon be ready to come see you.” Sade den kvinnliga läkaren och pekade mot väntrummet som låg några meter längre bort. Jag suckade högt och förstod inte riktigt varför vi inte fick träffa dem. Vi skulle knappast döda dem. Vi ändrade riktning och gick istället mot väntrummet.

 

När vi kom in i rummet fick jag en chock. Det var som om tiden stannade. Min haka måste ha droppad ett par kilometer ner i golvet. Vid ett av borden satt farfar, och Brianna. Det var inte så värst konstigt, eftersom det var lika mycket farfars son som min farbror. Det var dem som satt vid barnhörnan som fick mitt hjärta att sluta slå. Pappa och mamma samt mina bröder började gå fram till farfar och Brianna för att hälsa. Jag stod kvar, som om jag var fastklistrad i marken. Min värld vändes upp och ned. Han vände sitt ansikte mot mig och när han upptäckte mig log han stort. Hans gröna ögon lös och granskade mig från topp till tå. Jag stängde genast munnen och harklade mig. Harry reste på sig, lämnade Alice och gick istället fram till mig. Tusen tankar rusade genom mitt huvud samtidigt som jag försökte se oberörd ut.

 

”Hi. How are you? I haven’t heard from you in a while.” Sade han och log stort. Vad hade han förväntat sig? Att jag skulle skicka ett brev på posten?

 

”You have never heard from me Harry, and why would you?” Sade jag kallt och rätade på ryggen.

 

”Woah, i’m sorry. And that’s not true. I know you talked to my friends and that you were going to come to our house. Again, I’m not stupid.” Sade Harry och tittade rakt in i mina ögon. Hans starka ögonkontakt blev för mycket så jag vände bort mitt huvud och kollade istället på de andra som satt sig ned vid farfar och Brianna. Jag ville härifrån. Nu.

 

”I was going to tell you about those stupid rumors and that I didn’t want anything to do with you!” Nästan skrek jag. De andras blickar riktades genast mot mig och Harry.

 

”Uhm, can we maybe talk about this somewhere else?” Sade Harry och tittade mot dörröppningen. Jag suckade djupt och började istället gå mot min familj. Då tog Harry tag i min arm och jag var tvungen att se in hans ögon. ”Please?” Vädjade han.

 

”Fine.” Sade jag surt och följde efter honom. Innan jag gick ut vände jag mig om och såg att Jordan gjorde tummen upp. Seriöst? Jag lipade åt honom men log sedan snabbt när mamma tittade.

 

Vi gick ut på den nästan tomma parkeringen. Det hade blivit ganska kallt och svarta moln syntes över hela himlen. Jag lade armarna i kors och blängde på Harry som stod framför mig. Hans flin hade aldrig varit större och det irriterade mig.

 

”What?” Sade jag argt. Han skakade på huvudet och började gå fram och tillbaka.

 

“Are you mad at me? Because of those rumors?” Sade han plötsligt och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Såklart jag var arg.

 

”Yes. Especially when I don’t like you, or know you.” Sade jag. Vad den här konversationen hade för nytta visste jag egentligen inte, men jag orkade inte kämpa emot.

 

”I’m sorry, okay? It’s not my fault that some random paparazzi took the pictures.” Sade Harry och ryckte på axlarna.

 

“No, but it’s your fault that you held my hand.” Sade jag och blängde på honom. Han vände sig mot mig och såg lite förvånad ut.

 

“Oh, so I can’t hold a girls hand anymore?” Sade Harry sarkastiskt.

 

“Not when you’re freaking Harry Styles and you already got a girlfriend!” Skrek jag. Förstod han inte problemet? Var han verkligen så dum?

 

”A girlfriend?” Sade han förvånat och tittade på mig med hans mörkgröna ögon. Jag såg rakt in i dem utan att blinka.

 

”Yes, a girlfriend. Don’t act like you don’t know what I’m talking about. I saw you.” Sade jag surt och hade verkligen lust att bara gå därifrån.  

 

”You saw what? Oh, you mean Felicia right? It’s over.” Sade Harry oberört och ryckte än en gång på axlarna.

 

”That’s the problem with you! You treat girls like they’re some kind of objects. And you know what? I don’t want to be any of those girls. I know what you want from me but I won’t fall for you Harry. I won’t. I want a boy that’s nice to me, a boy that’s buying me flowers, a boy that’s treating me with respect. The rumors are gone, why won’t you just leave me alone?!” Skrek jag och tog sedan ett djupt andetag. Tårarna var inte långt borta men jag bet mig i underläppen för att försöka förhindra dem. Började jag gråta nu, hade han vunnit. Mina händer skakade av ilska.

 

Harry såg helt förskräckt ut. Jag såg att även han hade tårar i ögonen. Varför grät han? Han skulle inte vara den som grät. En tår lämnade hans öga och rann ner längs hans kind. Det jag hade sagt kunde knappast ha sårat honom. Eller hade det? Det var ju bara sanningen.

 

”Harry, goddamn it. Don’t cry! You don’t even know me.” Sade jag tillslut och kände hur även jag började gråta. Det här var inte klokt.

 

”I know.” Snyftade Harry. Han torkade sina ögon med ärmen på hans tröja och tittade sedan på mig som försökte undvika hans ögon. ”I so need a hug right now.” Jag skrattade åt honom samtidigt som han omfamnade mig med hans armar. Jag kramade lätt tillbaka och lade huvudet på hans axel. Han gömde sitt ansikte i mitt hår och höll hårt om min midja. Jag kände hur hans kram blev lite för intensiv så jag drog mig sakta ur hans grepp och tog sedan några steg bakåt.

 

”Are you alright?” Frågade jag försiktigt. Harry skrattade åt mig och tog sedan ett djupt andetag.

 

”Besides that the only girl I really can be myself with hates me? Yeah, I’m fine.” Sade han och sökte återigen ögonkontakt. Nu var jag förvirrad, och förvånad. Han fick inte göra såhär mot mig, jag som hade bestämt mig för att inte gå på hans tricks. Mitt hjärta började ge efter.

 

”Harry… I…” Hann jag säga innan han avbröt mig.

 

”No, please… It’s not your fault, I’m fine. I just have to fight for you. Which I’ve never done for a girl in my whole life…” Sade han och skrattade lite. Jag var inte helt säker på att jag förstod vad han menade. Vad han sade, var för mig inte rimligt. Hade han nyss sagt det där? Jag log mot honom och suckade djupt.

 

”We should probably go inside…” Sade jag och började gå mot dörren. När jag märkte att Harry stod kvar vände jag mig förvånat om. ”Harry, aren’t you coming?”

 

”I’m coming soon; I just have to go buy some flowers for you. I’ll be right back.” Sade han och gick åt andra hållet.

---

Kommentera, kommentera, KOMMENTERA!

 

Vad tycks? Alltid roligt med lite drama, eller hur? 

 

Kram!