Previous:”We should probably go inside…” Sade jag och började gå mot dörren. När jag märkte att Harry stod kvar vände jag mig förvånat om. ”Harry, aren’t you coming?”

”I’m coming soon; I just have to go buy some flowers for you. I’ll be right back.” Sade han och gick åt andra hållet.  

 

Den lilla människan som låg i sin mammas famn var nog det guligaste jag sett på länge. Hans pyttesmå ögon var stängda och de små fingrarna hade han i munnen. De låg tillsammans i sjukhussängen och vid sidan av dem stod en väldigt stolt pappa, min farbror. Jag hade fått en kusin, en liten kille! Både mamma och pappa var framme vid sängen och gratulerade. Jag stod lite längre bort med mina bröder. Här kunde jag ha stått hur länge som helst, och bara tittat på den lilla varelsen. Farfar och Brianna samt Alice och Harry var i väntrummet och väntade på sin tur; vi fick bara vara några åt gången. Innan vi gick ut kramade jag om min farbror samt hans sambo och fick även hälsa på den lilla bebisen. Ett stort leende lekte på mina läppar och det kändes som om alla bekymmer plötsligt försvann. Tänk vad ett litet barns närvaro kan göra skillnad. Vi gick motvilligt ut från rummet och bort till väntsalen för att säga till dem andra att de fick komma in. Jag var nästan tårögd efter mötet med den lilla bebisen och det var lite pinsamt. Bara Harry inte fick för sig att jag grät på grund av att han skaffat blommor åt mig. Även fast det också var ganska gulligt så slog det inte bebisen.

 

Jag visste inte alls hur jag skulle göra med Harry. Allt han sagt, och gjort, hade fått mig förvirrad. Big time. Han hade rört om i mitt huvud och nu var det svårt att samla tankarna. En del av mig sade: Han lurar dig, du är inte så speciell som han säger. Ge inte med dig. Den andra sade: Fuck this shit! Ta av dig kläderna och hoppa på honom. Okej, kanske inte riktigt så. Men typ. Jag ville lära känna honom, men ändå inte. Jag var rädd att jag skulle falla för honom, jätte rädd. Jag menar, tänk om jag gör det och sen så lämnar han mig helt plötsligt för en annan tjej. Det var en risk jag inte var säker på om jag vågade ta. Jag hade blivit dumpad förr och det var inte direkt något jag jublade över. Ändå ville jag ge honom en chans. En lite ynka chans kunde väl inte skada? Gör han bort sig en gång, då är det goodbye som gäller. Att bara lära känna honom var väl inte så farligt? Jag kunde ju alltid säga stopp.

 

Så fort vi kom in i rummet ställde sig alla upp. Farfar bar på Alice med ena handen och höll Briannas hand med den andra. Harry stod än så länge bakom dem. Jag hade mer och mer börjat acceptera och respektera Brianna och farfars relation. Inte visste jag varför, men på något sätt blev jag inte lika arg längre när jag såg dem tillsammans. Det tjänade inget till att vara sur hela tiden. Plus, jag saknade verkligen min farfar.

 

”Can’t we eat some pizza together afterwards?” Sade farfar när han kommit fram till oss. Jag såg hur Harry log stort. Nej, nej, nej… Inte nu. Jag försökte diskret ge min pappa en menande blick men dum som han är…

 

”Yeah, that’d be great! Right Bells? Then you and Harry could catch up some more?” Sade pappa glatt och buffade till mig på armen. Han blinkade åt mig och jag hörde att Harry skrattade. Min pappa hade blivit väldigt imponerad av blommorna, nästan mer än vad jag själv blivit.

 

”Shut up.” Sade jag åt Harry som flinade åt mig. Varför ska föräldrar alltid vara så pinsamma? Det var som om de satt hemma på helgerna och planerade hur de skulle skämma ut sina barn. Jag lovar att de gör det med mening, varje gång.

 

”Super!” Sade min farfar och log mot oss. De gick sedan ut genom dörren och försvann bort mot rummet vi nyss varit i. Jag satte mig ned vid ett av borden och de andra gjorde mig snart sällskap.

 

”So…” Sade min pappa och böjde sig fram mot mig. Jag förstod vad som skulle komma. ”Harry? He’s a really nice young man.” Pappa log stort mot mig. Jordan busvisslade och jag var nära på att slå till honom i ansiktet. Det hade känts skönt. Pappa och mamma började prata om Harry och hur fina vi var tillsammans. Det kändes som luften försvann och jag var tvungen att göra något.

 

”Hey guys, you know what? Harry is gay.” Sade jag och ryckte på axlarna. Mamma och pappas hakor försvann ner i golvet och deras ögon var säkert större än Globen och Kebnekaise tillsammans. Det var skönt att äntligen få tyst på dem, även fast jag visste att det var fel att ljuga. Jordan började skratta och försökte samtidigt förklara för Max som inte förstod ett skvatt.

 

”Oh, in that case…” Sade mamma osäkert och bet sig i underläppen. Jag nickade hastigt och tog sedan upp min telefon. Jag checkade snabbt twitter samt facebook innan jag hörde någon harkla sig från dörröppningen. Min familj reste snabbt på sig och gick fram till de andra som nyss kommit tillbaka. Jag reste mig motvilligt upp och gick med slöa steg fram till dem andra. 

 

”Wasn’t he pretty? I’ve never seen such a cute baby boy before.” Sade Brianna och vi började långsamt gå mot närmsta hiss. Mamma och Brianna talade med varandra längst fram om bebisen, pappa och farfar gick i mitten och pratade om hocky, bakom dem gick Jordan och Max som spelade Super Mario. Kan ni gissa vilka som gick längst bak? Harry, Alice och Gabriella. Suprise? Knappast. Han bar på Alice som nog helst velat gå själv. Hon sprattlade med benen och tillslut släppte Harry ner henne. Hon sprang glatt fram till Brianna som tog hennes hand. Harry suckade djupt och tittade åt mitt håll. Jag vände mitt huvud mot honom och log . Hans smilgropar blev större och han insåg säkert att jag börjat ge efter. Blommorna hade jag gett till mamma. Hon behövde dem mer än jag. Trädgård, växter eller blommor var inte min grej, det fick hon sköta.

 

Det låg en pizzarestaurang nästan precis bredvid sjukhuset så vi blev inte tvungna att ta bilen. Jag och Harry fortsatte att gå bredvid varandra under tystnad. Det var härligt när han var tyst, jag gillade honom mer då. Det kändes som han var mer sig själv när han inte sade något.

 

Tillslut kom vi fram till restaurangen och vi gick alla in tillsammans. Pappa beställde bord för nio personer och han som jobbade där visade oss ett bord vid fönstret. Jag satte mig allra längst in och självklart satte sig Harry mittemot mig. När alla satt sig ned beställde vi dricka samt mat. Plötsligt kände jag en fot mot min fot. Jag kollade upp och såg att Harry flinade. Tå flirtade han?

 

 

”My parents think you’re gay so can you please stop?” Sade jag så lågt jag kunde, utan att mamma och pappa hörde.

 

”What?” Sade Harry högre och började skratta. Jag försökte tysta honom genom att sätta pekfingret för munnen.

 

”Shhh! They wouldn’t stop talking about how amazing you are and how we would make a great couple so I had to do it, okay?” Sade jag och tittade på Harry.

 

“A great couple huh?” Sade han och höjde ena ögonbrynet. Mina föräldrar vände sig mot oss och jag log osäkert mot dem. Jag sparkade till Harrys ben under bordet.

 

”Seriously, can’t you just play along?” Sade jag och spände ögonen i honom.

 

”Sure.” Skrattade han. Jag log nöjt och tog emot drickan som nyss kommit. Att Harry var gay skulle troligtvis inte hålla i längden, de skulle tillslut komma på sanningen. Hur som helst, fungerade det för stunden.

---

Kommentera!

 

Förlåt! Vi skulle lagt upp kapitlet igår men då var klockan mitt i natten. Ni får det nu istället!

 

Kram!

Previous: Jag sjönk ner med ryggen mot stenmuren och lade huvudet i mitt knä. Varför jag tog det så hårt, hade jag ingen aning om. Jag varken gillade eller kände killen. Jag borde vara glad. Jag hade fått som jag ville; Harry var med en annan tjej som inte var jag. Jag borde vara den lyckligaste människan på jorden. Men det var jag inte. Jag var förkrossad.

 

 

1 månad senare

 

Jag räckte mig efter glaset som stod vid sidan av min solstol. Mina solglasögon hade åkt ner på nästippen och nu hade även solen gått i moln. Drickan smakade sött men samtidigt starkt.

 

”Hey Bella, can you send me the sun cream?” Sade Victoria som låg bredvid mig. På min andra sida låg Cissi och bortanför henne låg Emelie samt Alina. Jag tog solkrämen som stod under min solstol och gav den sedan till Victoria som log tacksamt mot mig.

 

”Where did the sun go? Gosh, I’m freezing.” Sade Emelie och reste på sig. Hon tog på sig kläder och satte upp håret i en hästsvans.

 

”Me too.” Sade jag och gjorde som Emelie. Jag satte mig sedan ner igen och tittade på Alina som hade somnat. Hon såg lite rolig ut med solhatten nerdragen för ansiktet och en tidning liggande på magen. Emelie gav mig en busig blick och jag förstod precis vad hon tänkte. Vi gick fram till vår pool och fyllde en hink med vatten.

 

”Oh, guys. That’s mean.” Sade Cissi och skrattade. Jag skakade på huvudet och tittade på Alina som nu även börjat snarka. Vi gick och ställde oss bredvid henne innan vi hällde ut hinken med ett SPLASH. Hon bokstavligt talat flög upp ur solstolen och kollade förvånat på oss som gapskrattade.

 

”OH MY GOD!” Skrek hon och började springa emot oss. Vi skrattade samtidigt som vi försökte komma ifrån henne. Jag kollade bakom mig och såg inte vart jag satte foten. Plötsligt låg både jag och Emelie i poolen. Jag hörde henne skrika under vattnet och tillslut kom jag upp till ytan. Alina, Cissi och Victoria stod vid kanten och skrattade åt oss.

 

”Payback is a bitch.” Lyckades Alina få fram mellan alla skrattattacker. Jag titta surt på henne och snart dök även Emelie upp vid min sida. Jag simmade mot stegen och klättrade uppför kanten. När jag kom upp klistrade mina kläder fast runt kroppen och det droppade om hela mig. Cissi räckte mig samt Emelie varsin handduk.

 

”That wasn’t funny.” sade jag surt och blängde på Alina.

 

”Yes, it was.” Sade hon och flinade åt mig. Jag torkade mig i ansiktet och tog sedan av mig mina dyblöta kläder som jag hängde upp över solstolsryggen. Plötsligt kom Jordan ut från altandörren. Han gick fram till Cissi och kramade om henne.

 

”What the heck have you done?” Sade han och tittade på mig, Emelie och Alina som var dyngsura.

 

”You’re supposed to get wet in the summer.” Sade jag och ryckte på axlarna. ”And that sounded so wrong…” Lade Victoria till och puttade mig i sidan. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. När jag gjorde det, slog jag till mig själv i pannan och skrattade. ”But you know what I mean.”

 

”We sure do.” Sade Jordan och flinade stort. ”By the way, I was going to tell you that our uncle has had a baby and we’re going to the hospital this afternoon, alright?”

 

“What?! That’s great! Is it a boy or a girl?” Frågade jag glatt. Jordan ryckte på axlarna och gick därifrån. Hur kunde han inte bry sig? Vi hade nyss fått en kusin! Killar alltså… Cissi följde efter honom och tog tag i hans hand på väg in. Han vände sig om och pussade henne på munnen. Jag log åt hur gulliga de var, Cissi hade blivit som en extra syster för mig.

 

”What now?” Sade Victoria och log mot mig. Min mage kurrade högt och det blev svaret på Victorias fråga. Jag hade sovit bort frukosten så jag var ganska hungrig.

 

”Lunch?” Sade jag och skrattade. Vi gick tillsammans in i huset och upp till mitt rum för att hitta torra kläder till mig, Alina och Emelie. Victoria satte sig på sängkanten medan vi snabbt bytte om.

 

Nere i köket stod mamma vid spisen och lagade mat. Perfekt tajming.

 

”Hi girls, are you hungry? Gabriella, did you hear about your uncle? We’re going there as soon as we’ve eaten.” Sade mamma glatt och dukade fram tallrikar.

 

”Yeah, we’re starving. And yes, Jordan told me.” Sade jag och satte mig ned på en köksstol och de andra gjorde likadant. Pappa, Jordan, Cissi och Max kom även efter en stund.

 

”So, are you enjoying your break?” Sade pappa samtidigt som vi åt.

 

”Oh, yes.” Sade jag och log. De andra nickade instämmande.

 

”How’s it going with the boys Bella?” Sade Jordan och blinkade åt mig.

 

”Ha-ha. That’s really not of your business.” Sade jag och blängde på Jordan.

 

”So there is someone?” Retades Jordan. Mina kompisar skrattade och jag kände hur mina kinder hettade till.

 

”No.” Jag talade faktiskt sanning, sedan Harry hade det inte hänt något speciellt. Alla rykten hade försvunnit med tiden utan att varken han eller jag sagt något. Jag hade gått vidare och inte haft en tanke på honom. Han var en idiot, och det gick inte att ändra på.

 

”Alright then…” Sade Jordan och ryckte på axlarna. Typiskt syskon. Han vände sig mot Cissi och de började plötsligt råhångla från ingenstans, mitt framför oss. Pappa skrattade lite medan mamma blev generad.

 

”Get a room you two! Are you guys finished, shall we go?” Sade jag och tittade på mina kompisar som såg ut att ha ätit klart. De nickade innan de ställde sig upp. De tackade även min mamma och bar bort disken till diskhon. Sådant som jag slutat göra för länge sedan. När vi kom ut i hallen sade Victoria:

 

”I should probably get going. Tell your uncle I said hello.” Hon började ta på sig skor samt jacka. Innan hon gick gav jag henne en bamsekram och sade även att vi skulle ses någon annan dag. Emelie och Alina var tydligen också tvungna att gå eftersom de skulle in till stan och shoppa. Jag sade hejdå till mina kompisar och de gick ut. Nu var det bara jag kvar. Jag sprang upp på mitt rum för att byta om från mjukiskläder till något mer passande.

”Gabriella, are you ready? We’re going!” Skrek pappa nerifrån. Jag tog bort min mobil från laddaren och sprang ner till de andra som redan stod påklädda i hallen. Jag slängde på mig ett par skor och gick sedan efter min mamma, pappa, storebror samt lillebror ut till bilen. Hela familjen, helt enkelt. Jag var riktigt spänd på att få träffa min nya kusin. Jag hade endast två sedan innan och de bodde i Sverige, vilket gjorde att jag knappt fick träffa dem. Att min farbror, tillsammans med hans tjej, fått ett barn var helt otroligt. Jag hoppade in i bilen och pappa började köra mot sjukhuset.

 

 

När vi kom innanför sjukhusdörrarna fick jag genast lite panik. Jag gillade inte sjukhus men visste dock att jag var här för en bra sak. Jag hatade hur sjukhus var designade, alla känslolösa färger på väggarna och vita gardiner. De långa korridorerna var lite skrämmande och det sprang alltid folk klädda i vitt fram och tillbaka. Vi gick till receptionen och frågade i vilket rum de låg. Receptionisten log mot oss och sade att vi skulle gå till rum 327. Varför det numret påminde mig om något, kom jag inte ihåg. Men det var något med det numret som sade att jag borde. Jag skakade lätt på huvudet och lämnade den tanken bakom mig. Vi gick snabbt mot rummet och när vi närmade oss dörren kom en läkare fram till oss.

 

”I’m afraid you have to wait outside; they’ll soon be ready to come see you.” Sade den kvinnliga läkaren och pekade mot väntrummet som låg några meter längre bort. Jag suckade högt och förstod inte riktigt varför vi inte fick träffa dem. Vi skulle knappast döda dem. Vi ändrade riktning och gick istället mot väntrummet.

 

När vi kom in i rummet fick jag en chock. Det var som om tiden stannade. Min haka måste ha droppad ett par kilometer ner i golvet. Vid ett av borden satt farfar, och Brianna. Det var inte så värst konstigt, eftersom det var lika mycket farfars son som min farbror. Det var dem som satt vid barnhörnan som fick mitt hjärta att sluta slå. Pappa och mamma samt mina bröder började gå fram till farfar och Brianna för att hälsa. Jag stod kvar, som om jag var fastklistrad i marken. Min värld vändes upp och ned. Han vände sitt ansikte mot mig och när han upptäckte mig log han stort. Hans gröna ögon lös och granskade mig från topp till tå. Jag stängde genast munnen och harklade mig. Harry reste på sig, lämnade Alice och gick istället fram till mig. Tusen tankar rusade genom mitt huvud samtidigt som jag försökte se oberörd ut.

 

”Hi. How are you? I haven’t heard from you in a while.” Sade han och log stort. Vad hade han förväntat sig? Att jag skulle skicka ett brev på posten?

 

”You have never heard from me Harry, and why would you?” Sade jag kallt och rätade på ryggen.

 

”Woah, i’m sorry. And that’s not true. I know you talked to my friends and that you were going to come to our house. Again, I’m not stupid.” Sade Harry och tittade rakt in i mina ögon. Hans starka ögonkontakt blev för mycket så jag vände bort mitt huvud och kollade istället på de andra som satt sig ned vid farfar och Brianna. Jag ville härifrån. Nu.

 

”I was going to tell you about those stupid rumors and that I didn’t want anything to do with you!” Nästan skrek jag. De andras blickar riktades genast mot mig och Harry.

 

”Uhm, can we maybe talk about this somewhere else?” Sade Harry och tittade mot dörröppningen. Jag suckade djupt och började istället gå mot min familj. Då tog Harry tag i min arm och jag var tvungen att se in hans ögon. ”Please?” Vädjade han.

 

”Fine.” Sade jag surt och följde efter honom. Innan jag gick ut vände jag mig om och såg att Jordan gjorde tummen upp. Seriöst? Jag lipade åt honom men log sedan snabbt när mamma tittade.

 

Vi gick ut på den nästan tomma parkeringen. Det hade blivit ganska kallt och svarta moln syntes över hela himlen. Jag lade armarna i kors och blängde på Harry som stod framför mig. Hans flin hade aldrig varit större och det irriterade mig.

 

”What?” Sade jag argt. Han skakade på huvudet och började gå fram och tillbaka.

 

“Are you mad at me? Because of those rumors?” Sade han plötsligt och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Såklart jag var arg.

 

”Yes. Especially when I don’t like you, or know you.” Sade jag. Vad den här konversationen hade för nytta visste jag egentligen inte, men jag orkade inte kämpa emot.

 

”I’m sorry, okay? It’s not my fault that some random paparazzi took the pictures.” Sade Harry och ryckte på axlarna.

 

“No, but it’s your fault that you held my hand.” Sade jag och blängde på honom. Han vände sig mot mig och såg lite förvånad ut.

 

“Oh, so I can’t hold a girls hand anymore?” Sade Harry sarkastiskt.

 

“Not when you’re freaking Harry Styles and you already got a girlfriend!” Skrek jag. Förstod han inte problemet? Var han verkligen så dum?

 

”A girlfriend?” Sade han förvånat och tittade på mig med hans mörkgröna ögon. Jag såg rakt in i dem utan att blinka.

 

”Yes, a girlfriend. Don’t act like you don’t know what I’m talking about. I saw you.” Sade jag surt och hade verkligen lust att bara gå därifrån.  

 

”You saw what? Oh, you mean Felicia right? It’s over.” Sade Harry oberört och ryckte än en gång på axlarna.

 

”That’s the problem with you! You treat girls like they’re some kind of objects. And you know what? I don’t want to be any of those girls. I know what you want from me but I won’t fall for you Harry. I won’t. I want a boy that’s nice to me, a boy that’s buying me flowers, a boy that’s treating me with respect. The rumors are gone, why won’t you just leave me alone?!” Skrek jag och tog sedan ett djupt andetag. Tårarna var inte långt borta men jag bet mig i underläppen för att försöka förhindra dem. Började jag gråta nu, hade han vunnit. Mina händer skakade av ilska.

 

Harry såg helt förskräckt ut. Jag såg att även han hade tårar i ögonen. Varför grät han? Han skulle inte vara den som grät. En tår lämnade hans öga och rann ner längs hans kind. Det jag hade sagt kunde knappast ha sårat honom. Eller hade det? Det var ju bara sanningen.

 

”Harry, goddamn it. Don’t cry! You don’t even know me.” Sade jag tillslut och kände hur även jag började gråta. Det här var inte klokt.

 

”I know.” Snyftade Harry. Han torkade sina ögon med ärmen på hans tröja och tittade sedan på mig som försökte undvika hans ögon. ”I so need a hug right now.” Jag skrattade åt honom samtidigt som han omfamnade mig med hans armar. Jag kramade lätt tillbaka och lade huvudet på hans axel. Han gömde sitt ansikte i mitt hår och höll hårt om min midja. Jag kände hur hans kram blev lite för intensiv så jag drog mig sakta ur hans grepp och tog sedan några steg bakåt.

 

”Are you alright?” Frågade jag försiktigt. Harry skrattade åt mig och tog sedan ett djupt andetag.

 

”Besides that the only girl I really can be myself with hates me? Yeah, I’m fine.” Sade han och sökte återigen ögonkontakt. Nu var jag förvirrad, och förvånad. Han fick inte göra såhär mot mig, jag som hade bestämt mig för att inte gå på hans tricks. Mitt hjärta började ge efter.

 

”Harry… I…” Hann jag säga innan han avbröt mig.

 

”No, please… It’s not your fault, I’m fine. I just have to fight for you. Which I’ve never done for a girl in my whole life…” Sade han och skrattade lite. Jag var inte helt säker på att jag förstod vad han menade. Vad han sade, var för mig inte rimligt. Hade han nyss sagt det där? Jag log mot honom och suckade djupt.

 

”We should probably go inside…” Sade jag och började gå mot dörren. När jag märkte att Harry stod kvar vände jag mig förvånat om. ”Harry, aren’t you coming?”

 

”I’m coming soon; I just have to go buy some flowers for you. I’ll be right back.” Sade han och gick åt andra hållet.

---

Kommentera, kommentera, KOMMENTERA!

 

Vad tycks? Alltid roligt med lite drama, eller hur? 

 

Kram!