Previous:Mathildas kinder blev än en gång tomatröda och hennes ögon glittrade. Hon tittade på mig och log. Hon öppnade sedan munnen och sade: ”Harry, I-”  

Skit. Jag skulle tagit en påse till. Varför lär man sig aldrig att det lönar sig att gå två gånger? De två påsarna som jag nu nästan släpade efter mig vägde säkert ett ton, var. Inte för att det var speciellt långt från affären till vår lägenhet men det spelade ingen roll, mina armar skulle snart domna bort. Hade jag varit riktigt smart, eller hade mina föräldrar varit riktigt smarta, skulle de ha planerat mig lite tidigare så jag åtminstone hade en bil eller fick ta körkort. Att fylla i februari är i och för sig inget att klaga över men ett par år tidigare hade passat bättre.

Med andan i halsen ställde jag ned papperskassarna på marken medan jag med frusna fingrar slog in portkoden. Det pep till och jag gick snabbt in, mot hissen.

När jag kom innanför dörren till lägenheten hörde jag Niall svära högt, följt av en djup suck från Mathildas pappa. Det gick alltså inte så bra. Niall var egentligen inte så värst teknikkunnig, visst, han skulle gått ingenjör linjen på college men det betyder inte att han vet hur man lagar en TV. Svära är något han kan dock. Under en vanlig dag svär han nog minst tusen gånger. Egentligen utan anledning, men det är det som gör honom till den han är.

Jag gick raka vägen till köket, rädd för att störa deras TV problem. När jag ställt in i stort sett alla varor i kylskåpet och frysen sprang jag uppför trappan mot mitt rum för att se hur det gick för min duktiga städhjälp. Lite synd tyckte jag ändå om Mathilda. Inte nog med att hon fick städa mitt rum, hon fick göra det med Harry dessutom. Jag visste grejer Mathilda inte visste. Grejer som jag inte ens kunde berätta för min bästa kompis. Grejer som Niall hade berättat för mig, även fast han inte fick. Grejer om Harry, och hans känslor för Mathilda. Det gjorde mig galen. Jag ville verkligen berätta, mest för jag trodde att hon kanske kände likadant, nu när hon tydligen gått vidare efter Zayn cirkusen. Men jag ville inte svika Niall, inte Harry heller för den delen. Hon fick helt enkelt lista ut det själv.

Jag öppnade dörren och möttes av Mathilda och Harry sittandes på golvet, och det såg ut som Mathilda var mitt uppe i en mening.

”Harry, I-” Hon blev genast tyst när hon såg mig. Aj då, nu hade jag nog sabbat ett moment. Harrys jag ska döda dig blick gick inte att missförstå. Jag kliade mig nervöst i nacken och försökte kosta på ett leende.

”Oh, I didn’t mean to interrupt…” Sade jag och bet mig i underläppen.

”Nah, It’s no big deal. We were just talking about the weather.” Svarade Mathilda och gav mig ett leende. Harry spärrade upp ögonen och tittade förvånat på Mathilda. Han harklade sig sedan och mötte min blick.

”Uh, yeah… the weather.” Han log mjukt men såg fortfarande lika förvirrad ut. Den pinsamma stämningen gick inte att missa. Jag tittade lite oroligt på Mathilda som ställde sig upp, tätt följt av Harry som ställde sig bredvid henne.

”Juliette! Your mother is here!” Hörde jag Edward ropa nerifrån undervåningen. Går det att vara nervös för att träffa sin egen mamma? Det var jag, utan tvekan.

”Alright, I’ll be right down!” Skrek jag tillbaka och gick ut genom dörren. Efter mig gick Harry och bakom honom gick Mathilda. Precis när jag gick ut genom dörren hörde jag en smäll och jag vände mig snabbt bakåt. Bakom mig stod Harry och bakom honom var dörren stängd.

”Are you freakin’ kidding me Harry, AGAIN?” Skrek Mathilda som nu slog upp dörren och blängde surt på Harry.

”Shit! I’m so sorry! I didn’t mean to, this time… I forgot you were behind me and since we’re not done with the cleaning I thought it would be best to shut the door and, well, girls aren’t often behind me, I’m usually behind them and, oh shit, that sounded wrong… What I mean is that I usually let the girl go first, because you know… I’m a gentleman and girls should always go first…” Rabblade Harry som tillslut tog en paus. Han suckade djupt och tittade oroligt på Mathilda vars ansiktsuttryck fortfarande var detsamma.

”So… what you’re saying is that you’re always behind girls but this time the girl was behind you? It makes so much sense Harry… really.” Fnös Mathilda och började gå mot trappan. Jag skrattade lågt och flinade stort mot Harry som såg helt vilse ut. Stackars pojke.

 

Juliette kom ned för trappan, följd av Mathilda och Harry. Hon gick fram till mig och jag kände genast en hand i min. Edward gick för att öppna dörren och in kom en liten blond kvinna iklädd kostymbyxa och kavaj. Håret var uppsatt i en knut och runt handleden hade hon ett flertal armband. För ögonen hade hon ett par solglasögon men så fort hon steg in i lägenheten satte hon upp dem på hjässan. Juliette släppte genast min hand och sprang fram mot sin mamma.

”Hej älskling!” Utbrast Juliettes mamma, förmodligen på svenska, och omfamnade sin dotter. De var otroligt lika. Juliette skulle säkert se ut precis som sin mamma när hon blev äldre. Bombsäker.

”And this must be the handsome man you’ve been talking about! Niall right?” Hon vände sig mot Harry och log stort. Harry tittade förvirrat mot mitt håll men räckte ändå fram handen för att hälsa. Åh, kunde det bli värre?

”Uhm… Hi…” Svarade han osäkert.

”Mom! That’s not him! Haha… This is Niall.” Ingrep Juliette och pekade istället på mig. Pinsamt, mucho pinsamt right now. Jag vinkade lite lätt och försökte att le.

”And Niall, this is my mother Angelica.” Juliette log stort och jag hälsade artigt.

”Nice to finally meet you.” Konstaterade Angelica och vände sig sedan mot Mathilda.

”Hej tjejen! Trevligt att se dig igen! Hur är det?” Hon gick fram och gav Mathilda en kram. Shit, jag måste verkligen lära mig svenska. Det här gick ju inte, jag känner mig som en utböling från istiden som inte ens vet hur man knyter skorna. ”Är han din?” Sade hon sedan och skrattade lite samtidigt som hon pekade på Harry. Mathildas ansiktsuttryck förändrades kraftigt samtidigt som hon skakade på huvudet och viftade med händerna framför sig.

”Nej, nej, nej!” Sade hon och skrattade lite. Juliette log mot Mathilda och blinkade med ena ögat mot sin mamma. Var det Harry de pratade om? Kanske.

”Jag förstår.” Angelica tittade först på Mathilda med ett leende på läpparna och sedan nyfiket på Harry. Hon gick sedan in till köket där jag hörde att hon började prata med Edward.

Juliette kom fram till mig och tog båda mina händer i sina. Hennes ögon glittrade och utstrålade en viss stolthet. ”It wasn’t that bad, was it?” Sade hon och lade sina armar runt min midja.   

”No… except that she thought you were with Harry.” Svarade jag och log. Hon skrattade och skakade sakta på huvudet.

”There’s no big difference, you know… Harry, Niall… Pretty much the same, doesn’t really matter…” Sade hon och fnittrade.

“Oh, thank you. I’m not taking that as a compliment.” Sade jag och log stort. Jag böjde mig sedan ned och gav henne en mjuk kyss på läpparna, vilken hon genast besvarade.

”I heard that!” Hörde jag Harry ropa från köket. Juliette log mot mina läppar och jag flyttade mina händer upp mot hennes ansikte där jag lade en hand mot hennes kind.

”Hey guys, come on! Let’s get some food!” Ropade Mathilda, en aning irriterat, och vi bröt genast kyssen. Let’s get some, ekade i mitt huvud och det tåldes att tänka på. Vi får se om det händer något hanky panky, if you know what I mean. Blink blink.

 

Det var länge sedan jag rökte, i alla fall regelbundet. På sista tiden hade det dock ökat, mer och mer för varje dag.

Jag tittade runtomkring mig och inte en människa syntes till. Det var helt dött. I och för sig befann jag mig i ett industriområde, på baksidan av en gammal fabriksbyggnad, men lite folk borde väl ändå vara ute.

Det hade börjat skymma och kylan tog över när solen försvann. Jag värmde mina händer genom att blåsa på dem samt röra dem lätt mot varandra. Framför mig låg en relativt öde parkering; ett par gamla och rostiga bilar stod tillsammans en bit bort men förutom dem var det bara löven som rörde sig över planen med vinden. Bredvid mig befann sig en brandstege i stål som säkert ledde upp till våningen jag tidigare varit på. Under stegen stod det en ganska stor, blå låda som någon buse sprejfärgat graffiti på. Fuck You löd de slarvigt skrivna, svarta bokstäverna och jag kände att budskapet verkligen nådde fram. De två orden hade jag hört mycket på sistone. Kanske var det för att jag hade lite utav en näringsbrist för tillfället, då jag (som alla andra muslimer) fastar vid den här tidpunkten på året, eller så var det helt enkelt så att mitt liv sakta passerade och att jag inte längre hade någon kontroll över vad som hände mig. Det kändes som jag inte var mentalt närvarande längre, även fast jag fysiskt var där och deltog.

Min mobil plingade till och jag tog genast fram den för att se vem eller vad det var. Jag tydde namnet på displayen. Louise. Jag tryckte intresserat på meddelandet och läste tyst för mig själv.

Hey Zayn, wanna meet up somewhere? ;) xxx

Jag log. Det var egentligen inget seriöst men hon fick mig att må bra, för stunden. Med Louise var det mest fysiskt visade känslor, vi pratade inte alls ofta. Jag gillade inte att objektifiera tjejer, inte heller att utnyttja personer oavsett kön, men nu tog desperationen över. Jag var förvånad över att Louise inte gjort något motstånd, att hon utan motargument gick med på det. Å andra sidan kan jag även sätta mig in i hennes sits. Tydligen har hon blivit dumpad av hennes pojkvän, som hon var tillsammans med i två år och som hon till och med planerat en framtid med. Hon var inte gammal, men tog oftast känslor och gärningar väldigt seriöst. Mer än så visste jag knappt. Vi hade träffats några gånger, kanske fem eller sex, och jag var väldigt tacksam för det. Mötet med henne var oftast dagens högpunkt, när jag inte hade jobb eller liknande. Precis som idag. En dag som denna kände jag ett behov, ett starkt behov.

Jag kände med handen i innerfickan på jackan och fick genast dåligt samvete. Det var som den lilla plastpåsen växte i min hand och jag vågade knappt ta ut den. Jag ångrade mig genast.

Det var inte ofta jag köpte tobak, eller som i det här fallet, knark. Innan jag blev känd hände det mycket oftare och för en stund lyckades jag bli av med beroendet. Nu kunde jag inte hjälpa det, även fast det inte var vad jag ville. Mina nya inkomster gav nya möjligheter och nu kunde jag köpa dyrare och starkare white gold, som det kallas i folkmun. Jag hade gott om kontakter, sedan jag bodde i Bradford, som gärna ställde upp men jag var väldigt noga med att inget läckte ut till media. Det är därför jag befinner mig i ett industriområde, ett dött sådant dessutom. Mitt liv skulle vara så gott som över om någon fick reda på det. Inte ens killarna hade jag berättat det för, de skulle genast döma mig och det ville jag absolut inte. Bandet var min räddning för tillfället och jag var inte så dum att jag gjorde mig av med det också.

Jag tryckte på svara och började skriva ett meddelande som jag sedan skickade till Louise. Såklart att jag ville träffa henne. Fan, vad jag ville träffa henne. Nu.

Jag kastade cigaretten på marken och stampade sedan på den med min fot, för att släcka glöden. Jag brydde mig inte om att låta de andra veta att jag stack. Det fick de lista ut själva. Jag hann inte, jag orkade inte och jag ville inte.

Jag hade bestämt träff med Louise hemma hos henne, i hennes lägenhet. Det var bäst så; ingen paparazzi, inga fans och en säng. Jag hade varit hos henne bara några få gånger, vi hade mest träffats på hotell och liknande. Hem till mig vågade jag inte släpa med henne, det var alldeles för riskabelt. Man visste aldrig vem som kunde vara där, och inte heller när. Harry, Louis, Liam, Harrys mamma, Niall, Juliette, Mathi…

Jag tog ett djupt andetag och försökte skaka av mig tankarna. Helvete. Varför skulle jag dra upp henne för? Det gjorde bara min dag ännu värre. Nu skulle jag inte heller kunna sluta tänka. Det kunde jag aldrig, när jag väl började. Jag tänkte ofta på Niall, och Juliette. Jag var osäker på hur de hade det och jag hade inte träffat Juliette på flera veckor, kanske månader.

Jag gick mot min bil och låste upp den med en snabb knapptryckning på nyckelbrickan. När jag satt mig i bilen tryckte jag foten mot pedalen och backade ut från parkeringen. Hastighetsgränsen flög iväg som en rädd skata när jag for ut på den större bilvägen. Jag brydde mig inte. Alls.  Det enda som fanns i mitt huvud just nu var behovet av att träffa henne.

Så fort jag parkerat bilen slet jag upp dörren och nästan sprang mot portdörren. Jag var inte helt säker på om det var drogerna som just nu styrde min kropp och gärningar men för tillfället spelade det ingen roll. Istället för att ta hissen rusade jag upp för de få trapporna och med andan i halsen plingade jag på dörren till Louises lägenhet. Hon öppnade efter några sekunder och jag nästan hoppade på henne. Jag grep tag om hennes midja och tvingade mina läppar mot hennes. För en millisekund tvekade hon men sedan kysste hon mig passionerat tillbaka. Jag slet av mig min jacka, fortfarande med läpparna mot Louises, och kastade den bakom mig. Vi gick sakta mot sovrummet, utan att bryta kontakten. Jag flyttade mina läppar mot hennes nacke och var noga med att lämna ett märke, jag fortsatte sedan ned mot nyckelbenen. Utan att vara det minsta försiktig kastade jag ned henne på sängen och kravlade sedan över henne. Jag höll upp min kropp med mina ena arm medan jag använde den andra till att dra av både mig själv och Louise tröjan. Hunger. Så ville jag förklara situationen och mina tankar. Jag var hungrig, desperat och förvirrad.

Kommentera!

Hej alla vackra tjejer! Hur mår ni? Hoppas ni haft ett bra höstlov, nu är det inte många veckor kvar till jul.

Del 2 kommer förmodligen upp under helgen, vi håller på och skriver på det nu. Kapitel 10 på One Thing kommer även upp imorgon!

Hoppas ni står ut med vår usla uppdatering, vi gör allt vi kan!

PUSS OCH KRAM, love you :)